Ikväll sprang jag i det bekanta elljusspåret här ute i skärgården. Det var minsann länge sedan. Sist måste ha varit ungefär någon gång på den tiden då jag och Marre pumpade femtio i mitt kök (för visst var det i mitt kök? jo, jag tror det. biffigt. vackert minne). Det var skönt att springa på elljusspårunderlag. Och det här med löpning då. Detta är en aktivitet som jag har en hatkärlek till. Det är ju förbannat jobbigt vissa gånger då benen känns som bly och luftstrupen omöjligt kan vara större än ett sugrör i modell den man får med till en festis. Men ibland går det lättare och då är det ju himla trevligt.

Ikväll var en springtur av det trevligare slaget. Då har man tid att fundera på saker, annat än att tro att man ska dö för att ansträngningen är olidlig. Ikväll funderade jag på att jag skäms lite grann för att jag fortfarande inte har köpt nya springskor. Jag vågar inte ens nämna det för min syster. Hon var på mig för flera månader sedan. Och då var det, enligt henne, redan flera år för sent. Sedan flög det in en fluga i vardera öga på mig och då funderade jag på det ganska länge. Kom väl fram till att det måste vara det näst mest irriterande som kan hända under en löptur. Efter skoskav. Solklar etta.

Förutom att fundera så var jag konstant orolig att jag skulle möta en björn. Det händer inte, säger min mamma, men jag vet att det minsann stryker omkring sådana bestar här lite nu och då. Den dagen vi möts kommer jag nog hoppa högt och springa fort. Jag är livrädd för djur. Alla sorter. Och särskilt de stora.