Jag vet inte om hon föddes så, med speciella superkrafter som ingen annan har. Jag vet att hon bröt i princip varje ben i kroppen när hon var liten och kanske var det så att själva läkningen gav henne egenskaper som ingen annan har. Det skulle kunna vara så. När benen växte ihop så blev de kanske starkare än originaluppsättningen och fylldes med superproteiner och sånt. Hur det än gick till så har min mamma någon typ av superkrafter.

Jag gav mig ut i kylan igår kväll till ett andra apotek bara för att få det klart för mig att läkaren inte hade skickat något antibiotikarecept till mig. Inte läge för en till motgång kände jag och grät en andra skvätt för dagen när jag stelfrusen gick hem i minus 18 grader. Nehepp. Ingen antibiotika förrän efter helgen då. Trodde jag.

Timmen senare kommer föräldrarna förbi och motti viftar med en apotekspåse. Ja, det är sant. Hon har stormat in på apoteket för att göra samma upptäckt som mig, rusat in på akuten, fått fram min journal, upptäckt att läkaren gjort ett tjänstefel som glömt att skicka iväg receptet som han skrivit att jag ska ha, stormat tillbaka till apoteket två minuter innan stängning och lyckats få ut tio dagars piller. Super Mum. Dagens ros till Super Mum. Helt klart.