Jag vet ju i hjärnan att det här är slutspurten vad gäller det ena och det andra. Men jag vet inte riktigt om jag har fattat det i hjärtat. Idag tog jag det första riktigt klivet mot hejdå. Efter mer än ett halvt decennium i styrelsen i min kära förening tackade jag ikväll för mig och klev av min post. Skrev under alla protokoll och stängde datorn för sista gången. Ja, sen ska väl tilläggas att jag ändå var med på det nya verksamhetsårets första vanliga styrelsemöte och var den som pratade mest av alla med mina fem punkter, men det var liksom nödvändigt. Rent officiellt sa jag mitt första hejdå.

I hjärtat så kändes det ändå ganska bra. Men när jag sedan spinner vidare och kommer fram till att kommande helgs träningsläger i Sundsvall blir den sista vistelsen för mig i den hallen på ett bra tag och att jag nästan kan räkna på fingrarna hur många gånger det är kvar med Puff och småttingarna så får jag lite ont i magen. Lösningen på mitt magknip är dock enkel. Jag låser helt enkelt in allt i ett litet skåp till den sjunde juni då det är dags att säga hejdå på riktigt.

Och sjunde juni är sjukt långt bort. Tills dess ska vi hinna med så mycket kul och jag ska njuta av varje sekund med min älskade gympafamilj!