Kvällens träning började underbart.

"Mallan!"
"Ja?"
"En kram! Det var så länge sen."

Gissa om mamma blev glad. Söta barn. Träningen var sedan fartfylld och bra. När kidsen började KAT-stretcha lindade jag ihop foten och smackade på lite handvolt-frivolt. Med lite blandade resultat. Några med försök till god teknik, medan andra bara gick runt på ren vilja. Knappast råstyrka, som det var förr i tiden. Ja herre min gud vad jag saknar den tiden och den gymnastkroppen som var så stark så jag alltid kunde lita på att den skulle ta mig dit jag ville även om det blev kaos på vägen. Ända sedan Sundsvall har kroppen mest gått omkring och gjort ont. Mer massage behövs nog. Och mer träning. Redan den femte april ska jag ju i en gymnastikdräkt!