Nu är ju den stora showen över. Ändå grubblar jag lite kring den innan jag ska sova. Tänker på alla fel jag gjorde och känner att jag inte riktigt vill se mig själv på film sedan. Hela showen vill jag se. Charlie Chaplin till exempel. Vad gjorde han? Och Gollum. Hur gick det? Men min egen dansinsats. Njae. Just då var det bara så roligt så alla fel spelade inte så stor roll, men så här i efterhand grubblar jag lite på det. Typiskt mig. Att älta. Det är min överlägset sämsta egenskap, kan jag erkänna. Och av ältandet skapas hjärnspöken.