52:an mot Skogome, Torsdag 23:09.

Jag var helt ensam passagerare, hela resan hem till min hållplats. Det var bara jag, busschaffisen som pratade i sin mobiltelefon och speakerrösten som talade om vilka hållplatser vi närmade oss. Jag ville liksom säga åt speakerrösten att han kunde ta ledigt. Jag visste var jag skulle av. Men å andra sidan var det ju lite trevligt med hans sällskap. Busschaffisen var som nämnt inte särskilt sällskaplig. Han var upptagen med sin mobiltelefon. Dessutom läste jag på en skylt att man inte får prata med chaffisen under färd. Men är det okej att prata med honom om man inte är ombord på bussen? Kanske i en mobiltelefon?

Två gånger under vår färd tutade chaffisen, men jag lyckades aldrig riktigt förstå varför. Varför tutade han? Var det en tvångstanke? Såg han människor, fordon, djur som inte jag såg? Jag vet inte jag. När jag klev av, klev en man på. Kanske fick han också erfara ett tut eller två. Kanske visste han inte var han skulle av och var lyckligt lottad att jag inte bett speakerrösten att ta ledigt.

Det får vi aldrig veta. Det enda vi kan veta är att jag liksom hade en hel buss för mig själv hela vägen hem. Det var bara jag, chaffisen och speakerrösten. Och två tuuut, tuuut!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback