Besvik, besvik, besviken.

Usch och fy och nej och åh. Jag är så himla besviken. Så besviken! Jag hade sett fram emot en bra vecka. Fulladdade batterier efter en fin helg. Var riktigt träningssugen. Var faktiskt intresserad av att höra alla redovisningar i onsdags. Vill leka och kunna hänga med i Pärlornas tempo. Ja, dom är här och hälsar på nu. Hur ofta händer det liksom?! Vill kunna dansa helgen lång och nöta och repa tills fötterna bara vill dö av trötthet.

Men istället är det hela jag som bara är död av trötthet. Allt värker. Nacke, rygg, huvud, leder, bröst. Är förvisso inte hundra grader varm längre. Men då hostar jag istället så det gör så ont i bröstet så jag nästan kräks. Plus minus noll i tillfriskning där alltså. Jag vet inte jag vad det är som gör mig så känslig, men jag gråter åt typ allt jag ser på TV.

Jag vill bara gråta för att jag är så besviken. Hejdå. Nu orkar jag inte sitta upp längre.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback