SkrivPuff: Om en gruppering.

Ja, jag vet, jag är nostalgisk. Och ja, jag vet, det är mycket snack om de här Barnen. Men allt det ligger så varmt om hjärtat och det är så många fina minnen. Ett fint minne spelades upp som en liten film för mina ögon när jag funderade på en gruppering. Du som är eller har varit gymnast förstår säkert. Du som inte. Njae, kanske. Vad vet jag. Så här var det i alla fall.

Det var vårterminens höjdpunkt. Det vi strävat efter ett helt år. Gymnastikhallen var full av gymnaster från norr (vi) till söder (typ alla andra 49 lag). Andra grenen. Första varvet. Det kändes tryggt. Tjejerna var säkra på bord. Men så ser jag i ögonvrån hur den lilla olycksfågeln Marran inte landar bra. Hon står. Så klart. Så gör vi gymnaster. Vi står tills det bara inte går längre. Så fort hon kan, utan att bli bedömd av nitiska domare, lägger hon sig ner i smärtor och där är jag och T sekunden senare. The show must go on, så alla utom stackars skadade Marran hoppar vidare. Kör sina grupperade. Kör sina sträcka.

Så fort jag kan springer jag fram till sjukvårdarna och tar Marran i mina armar. Man känner alltid lite extra när det är en olycksfågel som skadar sig. Kan hon inte få klara sig skadefri denna gången bara? Och kan man inte en sån här gång få dela upp sig i två? Det står en grupp, sisådär 17 andra barn, på andra sidan hallen. Jag samlar de barnen i en liten grupp. Vi sitter tight och håller varandra i händer och konstaterar att vi har en gren kvar.

Jag kan inte låta bli att fälla några tårar. Stress och allmän nervositet. Nu ber jag dem att ta en för laget. Ta en för Marran. Och lite grann önskar jag för mig själv; ta en för Mamma. Det gör de. Och det är så ett lag fungerar när det fungerar som bäst. Man tar en för varandra. Och kanske också lite för sin Mamma.



Kommentarer
Postat av: Fotoi norr- Marie

Hej och tack för dina rader och besök inne hos mig. Jätte skoj att du stannade till och lämnade några rader. Ha en jätte fin dag samt vecka // Marie

Postat av: maria

Unerbar tävling, trots skador. Jag minns de som de var igår. Jag saknar dig! Jag saknar de där! Jag saknar laget! Vi finns inte längre =(

Helvete så bra vi var..

2010-11-29 @ 20:47:56
URL: http://mariasphotos.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback