Den där gränsen, va.

Det var länge sedan jag var en bitch. Riktigt röt ifrån och var brutalt ärlig. För det ska ni veta, att det kan jag vara. Men jag försöker bespara mina medmänniskor. Hålla käft och tycka att det inte känns värt att ödsla tid på idioti. Någon stans har väl alla rätt till att tycka sitt. Ja, det tycker jag. Och dessutom tycker jag att det är trevligast att vara trevlig och inte vara en bitch. Trots att jag inte känner något för de som irriterar mig. Jag tänker väl lite karma, kanske. Men jag har en gräns. Och när den gränsen är nådd vill jag bara explodera och ösa ur.

Jag vet inte jag, men det är något i magkänslan som säger att gränsen är nära. Jag sitter lite på nålar och tycker liksom snart inte att det känns värt det. Screw karma. Jag kan inte lova något. Vi ser väl.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback