Men jag vet inte jag. Jag vill ändå inte riktigt förlika mig med tanken att det är jättejättemånga månader tills det blir sommar igen. Trots fina, soliga höstdagar med frisk luft och härliga färger känner jag att jag måste stå fast vid att jag inte riktigt gillar hösten. Jag är ett sommarens barn och så kommer det förbli. Solkysst hud och solblekt hår är favoriten. Men nu när det ändå ÄR höst så tänker jag att det är väl lika bra att gilla läget. På västkusten blåser isvindar, men det faller i alla fall inte regn. Jag suger åt mig av solljuset mellan varven. Det vill säga mellan tentaplugg och idrottsledarjobb.