Systrarna B och det onda arvet.
Vi är fyra syskon i min familj. Ena brodern fick ärva diverse jobbigheter så som astma och pälsallergi. Däremot jublade han högt en dag när han insåg att han är den enda som sluppit Ondskan själv - migränen. Den som vi andra fått. Särskilt jag och min syster. Varför? Vi undrar alltid, min syster och jag, varför? Den är Ond rakt igenom. Ja, så känns det ju också. Det gör ont rakt igenom hjärnan. Och ibland när vi anar att den kanske, kanske ska smyga på gör vi allt enligt boken för att undvika den. Vi sover. Vi äter bra mat. Vi undviker choklad och rödvin. Vi sätter oss ner och undviker stress. Vi håller oss i mörka rum. Vi lyssnar inte på skräniga ljud och försöker vila. Men ibland verkar det som att den bara har bestämt sig och då är det så.
Nu verkar det vara så. Och det är en väldigt otrevlig känsla att lite grann gå och vänta på att hjärnan ska explodera. Och inte har jag gjort något för att förtjäna det! Tål min hjärna inte lite träning? Jo, det är klart att den gör, annars skulle jag ju alltid vara hjärndöd så mycket som jag tränar. Tål min hjärna inte att läsa en hel dag? Inte vet jag. Men jag blir i alla fall lite less och måste förmodligen snart gå och lägga mig. Det är en tråkig fredagskväll.
Det var en gång en vän till mig som sa, när jag nämnde att jag hade haft världens migränattack, att hon tyckte att det var väldigt mycket Desperate Housewife över det hela. Det var nästan så att hon undrade lite grann om migrän verkligen existerade. Det kunde jag lova henne, att migrän existerar i allra högsta grad och tyvärr ibland i mitt huvud. Och i min systers. Stackars oss.
Kommentarer
Trackback