Bästa vänner är inte såna som man bara känner.
Sitter med solen i ryggen och skriver ner några rader om svenskt midsommarfirande. Jag vet inte jag, men det kan vara så att jag imorgon ska ha någon slags presentation angående detta för min klass. För lite inspiration kollade jag igenom lite bilder från denna sommars midsommarafton. Vilken fin midsommarstång vi byggde. Och vilken trevlig kväll det var. I trevligt sällskap.
Jag kan inte direkt säga att det är hemlängtan som fyller min kropp lite nu och då, utan det är snarare saknad eller längtan efter just det där trevliga sällskapet. Kort och gott och för att inte bli för blödig eller löjlig: jag saknar mina vänner. Mina bästa, bästa vänner. Det är inte såna som man bara känner. Det är såna som man känner utan och innan. Bättre än sin byxficka skulle jag nog påstå. Till jul blir det en härlig reunion. Det kommer bli galet. Jag längtar redan.
Men midsommar var det nu. Hur firar vi egentligen? Måste man smaka av sillen och gör det något om midsommarstången är lite sne?
Jag kan inte direkt säga att det är hemlängtan som fyller min kropp lite nu och då, utan det är snarare saknad eller längtan efter just det där trevliga sällskapet. Kort och gott och för att inte bli för blödig eller löjlig: jag saknar mina vänner. Mina bästa, bästa vänner. Det är inte såna som man bara känner. Det är såna som man känner utan och innan. Bättre än sin byxficka skulle jag nog påstå. Till jul blir det en härlig reunion. Det kommer bli galet. Jag längtar redan.
Men midsommar var det nu. Hur firar vi egentligen? Måste man smaka av sillen och gör det något om midsommarstången är lite sne?
Räddningspatrullen.
Ibland är det svårt att andas. Det kan hända precis alla. Ja, det händer faktiskt alla någon gång i livet. På ett eller annat sätt. Mina lungor är för tillfället friska och krya och kan utan tvekan ta några extra andetag per dag. Det är sånt man gärna gör för personer man håller varmt om hjärtat.
Med det sagt vill jag sen placera den här bilden på din näthinna, kära vän. Piff och Puff på en luftmadrass. Nice place. Det finns inga ord för att beskriva, men precis så där skulle jag gärna vilja ligga just nu. Räddningspatrullen klarar allt. Så småningom.
Med det sagt vill jag sen placera den här bilden på din näthinna, kära vän. Piff och Puff på en luftmadrass. Nice place. Det finns inga ord för att beskriva, men precis så där skulle jag gärna vilja ligga just nu. Räddningspatrullen klarar allt. Så småningom.
Typiskt. Trevligt. Tisdag.
Det finns ett till steg på den icke njutbara skalan. Att vakna en tisdag med samma huvudvärk som man gick och la sig med en måndag. För det första har huvudvärken väckt mig ungefär tio gånger i natt. Bara för att säga typ "hej, kommer du ihåg mig" och det är klart jag gjorde. Varje gång. Även nu. Jag kan inte sova mer. Det skulle bara ge mer huvudvärk. Ute är det strålande sol, men här sitter jag och är ljusskygg och försöker röra mig så långsamt som möjligt. Typiskt. Vilken trevlig tisdag. Mitt dagsmission ska bli att gå och handla. Samt låta bli att kräkas upp min frukost. Njutbart. Hoppas andra mår bättre.
Mmm. Mysigt. Migrän. Måndag.
Mmm. Icke njutbart att vakna upp mycket senare än planerat. Ännu mindre njutbart att hela dagen känna att man mycket troligt går mot migrän. Absolut minst njutbart att uppleva denna migrän. Inklusive kräkkänsla så klart. Ska det va så ska det va.
Dusch. Sova. Förhoppningsvis inte kräkas. Mysmåndag.
Dusch. Sova. Förhoppningsvis inte kräkas. Mysmåndag.
Vacker höst på franska landsbygden.
Igår var det söndag och vi tog en söndagstur med Forden. Ut ur Nice, in i landet, upp i bergen. Det bergiga landskapet fick mig först att tro att jag var tillbaka på Cypern, men när vi körde in i den lilla byn Coursegoules kändes det som att jag kom hem till Sverige. Jag lyssnade till tystnaden och konstaterade att jag älskar naturen. Träden hade vackra färger och luften var frisk. Vi strosade, fotade och bara var. Perfekt söndagsgöra. Kvalitetstid. Det är viktigt att ladda batterierna inför en ny vecka. Särskilt vissa veckor.
Men förre!
Jag inser nu att det är min tatuerings födelsedag idag. Grattis till dig, kära tattoo. Jag gillar dig.
C'est incroyable!
Så, temat för veckan: Livets små lyckostunder. En sådan måste ju bara vara när fotbollslaget man hejar på går och tar hem en helt ofattbart oförutsägbar seger. Fyra mål kickade grabbarna i rödsvart in medan Källströms gäng bara lyckades peta in ett. Gissa om det kokade bland alla Ultras! Qui ne chante pas n'est pas Nicois sjöng vi från hjärtat. Vackert. Firade det hela med kebab, vilket jag personligen längtat efter hela dagen. Un-der-bart.
Ännu en lyckostund i livet är att vara ensam hemma en lördagskväll. Japp. Resten av supportergänget drog iväg ut, men Grandma gick hem. Är man Grandma, så är man. Och just denna Grandma uppskattar faktiskt ensamhet en lördagskväll. Det är så skönt att bara vara. Jag njuter.
Livet är allt bra fint, måste jag säga. 
Nissa, Nissa!
Ikväll smäller det. Det är dags att återigen inta plats på Stade du Ray för att stötta OGC Nice. Kvällens motstånd är Lyon, så mest troligt åker våra grabbar på dyngspö. Men sluta aldrig hoppas, nej, nej! Hoppet är det sista som lämnar kroppen. Och med Lucas nya jacka och Bens sjal ska vi göra vårt bästa för att stötta. Dessutom kan vi nog känna lite glädje för Lyon också eftersom Sveriges kramkille nummer ett, Kim Källström, spelar där. Och man får faktiskt heja på enskilda spelare. Ja, det är reglerna och det vet alla. Men mest hejar vi så klart på våra stadsmän. Nissa - klapp, klapp, klapp! Nissa - klapp, klapp, klapp!
Och så var det fredag igen.
Det är fredag kväll och det vankas tjejmiddag här på Tonduti de l'Escarène. Lax, vin, chokladkaka och tjejsnack innan vi möter upp det manliga sällskapet (som enligt rykten ska sitta på en parkbänk med varsin flaska tillsammans med alla clochards). Det har pratats om att ikväll är kvällen då vi ska sjunga karaoke. Kanske det kanske. Vi har ju faktiskt övat in en fransk dryckesvisa idag under ledning av vår lärare. Japp, det är sant. Där satt vi. En handfull utländska studenter och sjöng om att man måste dricka innan man dör.
Il faut boire, oui, oui, oui
Il faut boire, non, non, non
Il faut boire avant de mourir
Dryck eller ej. Hoppas samtliga bloggläsare får en angenämn fredagskväll. Santé!
Cause we miss Paul.
Min första dag i nuvarande klassen hade jag turen att träffa Paul. Paul från Holland. Han var närvarande på måndagen, sen såg vi honom inte mer. Jag kan inte direkt säga att jag lärde känna Paul under våra tre timmar tillsammans, men denna man kom ändå att bli en legend. Mestadels på grund av vår lärare som vid slutet av veckan inte hade förstått vem Paul var och uppenbarligen inte uppfattat att han inte varit närvarande då hon kallade var och varannan person för Paul. "Here you go Paul." "I'm not Paul." "Oh sorry. Paul, this is for you." "I'm not Paul either."
Paul såg vi som sagt inte mer, men var inte ledsna, han lever. Det vet vi. Och vi är glada att vi fick våra stunder med Paul. Somliga mer, andra mindre. Igår kan man säga att vi gjorde en liten hyllningsutflykt när vi tog bussen och åkte till Saint Paul. (Okej, huvudsyftet med vår resa var kanske inte att hylla Paul, men vi kan säga det.)
Saint Paul är en magisk liten plats som finns på denna vår vackra jord. Denna lilla by ligger uppe på en kulle och är full av mysiga gränder och vacker konst. Vi vandrade omkring i regnet, under våra paraplyn och det var sannerligen en trevlig upplevelse. Åk dit vetja, om du råkar befinna dig i Provence, eller någon annan stans för den delen.
Paul såg vi som sagt inte mer, men var inte ledsna, han lever. Det vet vi. Och vi är glada att vi fick våra stunder med Paul. Somliga mer, andra mindre. Igår kan man säga att vi gjorde en liten hyllningsutflykt när vi tog bussen och åkte till Saint Paul. (Okej, huvudsyftet med vår resa var kanske inte att hylla Paul, men vi kan säga det.)
Saint Paul är en magisk liten plats som finns på denna vår vackra jord. Denna lilla by ligger uppe på en kulle och är full av mysiga gränder och vacker konst. Vi vandrade omkring i regnet, under våra paraplyn och det var sannerligen en trevlig upplevelse. Åk dit vetja, om du råkar befinna dig i Provence, eller någon annan stans för den delen.
Les petits bonheurs de la vie.
Livets små lyckostunder. Det är temat vi har i vår klass i veckan. Lite opassande kan jag känna, som är otroligt less och irriterad på vår lärare och hennes idé om hur man bäst lär sig ett språk. Men hur passande är det inte då att verkligen få uppleva en av livets små lyckostunder när humöret är avigt och taggarna är utåt?! Som ett brev på posten, skulle jag vilja säga. Och det är precis vad följande lyckostund(er) handlar om.
Jag traskar hem från skolan. Jag är hungrig och trött. Det är kallt. Ja, det till och med regnar. Jag öppnar postfacket och där ligger ett brev till mig. Ett brev från älskade Pärlan. Ett brev som han skrivit helt själv och till och med illustrerat. Fasterhjärtat smälter och det kommer en liten tår i ögonvrån. Dagen därpå upprepas samma scenario och denna gång ligger det till och med ett paket i postfacket. Världens bästa Tompa The Man har skickat uppdateringar från hallen och det kommer tårar i båda ögonen bara jag ser paketet med cd-skivan.
Post, alltså. Att få trevlig post. Det är helt klart en av livets små lyckostunder.
Jag traskar hem från skolan. Jag är hungrig och trött. Det är kallt. Ja, det till och med regnar. Jag öppnar postfacket och där ligger ett brev till mig. Ett brev från älskade Pärlan. Ett brev som han skrivit helt själv och till och med illustrerat. Fasterhjärtat smälter och det kommer en liten tår i ögonvrån. Dagen därpå upprepas samma scenario och denna gång ligger det till och med ett paket i postfacket. Världens bästa Tompa The Man har skickat uppdateringar från hallen och det kommer tårar i båda ögonen bara jag ser paketet med cd-skivan.
Post, alltså. Att få trevlig post. Det är helt klart en av livets små lyckostunder.
Ugglan här igen.
Jag nattpluggar. Som så många gånger förr. Men här är det inte riktigt på riktigt. Det känns som att skolan inte riktigt är på riktigt här. Det är nästan så att jag saknar tentaplugget och tentaångesten. Sjukt, men sant. Hur kan man vilja känna sig stressad och pressad? Kanske helt enkelt för att jag jobbar bäst under press och jag tycker mest om att vara bäst. Vilken störd människa jag är. Tänk att man kan tycka att det är så mysigt att sitta ensam på sin kammare och nattplugga och känna sig stressad och sämst. För att man i slutändan vill vara bäst.
För tillfället har jag för övrigt kommit in i ett döläge med franskan och bäst är jag verkligen inte. Snarare sämst. Inget fastnar, ord försvinner och min koncentrationsnivå är lika med noll. Så som det kan bli ibland. Det är som om jag behöver en dextrosol för varje text jag ska läsa eller varje mening jag ska försöka säga. Jag antar att nyhetens behag har lagt sig och att jag har återgått till min normalt något bittra inställning till detta, ändå så vackra, språk. Hatkärlek. Damn it.
Jag måste nog sova på saken. Helst på franska. För att öva. Jag ska öva, öva, öva. Jag lovar.
För tillfället har jag för övrigt kommit in i ett döläge med franskan och bäst är jag verkligen inte. Snarare sämst. Inget fastnar, ord försvinner och min koncentrationsnivå är lika med noll. Så som det kan bli ibland. Det är som om jag behöver en dextrosol för varje text jag ska läsa eller varje mening jag ska försöka säga. Jag antar att nyhetens behag har lagt sig och att jag har återgått till min normalt något bittra inställning till detta, ändå så vackra, språk. Hatkärlek. Damn it.
Jag måste nog sova på saken. Helst på franska. För att öva. Jag ska öva, öva, öva. Jag lovar.
Vad är din plan, Jan?
Den soliga söndagen blev en skön söndag. Mestadels tid i köket för Bree. Det gillas. Massor. Lyckades skrapa ihop både Banoffee Pie och köttfärslimpa. Lyckad utgång är jag beredd att säga. Hann se solen gå ner från strandpromenaden också. Det är sådant som höjer livskvalitén. Särskilt när det sker i trevligt sällskap.
Nu sitter jag och lyssnar på tystnaden. Värmlandsligan drog iväg för att kolla på fotboll, men jag, nej jag sitter hellre här. Och lyssnar på tystnaden. Till och med köksfläkten har tystnat och Spotify har fått ge vika. Jag vill inte lyssna på något annat än tystnaden just nu.
Jag lyssnar på tystnaden, men jag hör också mina tankar. De jobbar hårt. Övertid. Normalt sett jobbar man inte på söndagar här i Frankrike, men mina tankar tar aldrig ledigt. Även om jag försöker leva i nuet är mina tankar gärna ett steg före mig själv. Framtiden är som vanligt, och som sig bör, oklar och lite läskig. Jag tror att jag vet, men ändå vet jag inte riktigt. Och det är ju så framtiden funkar.
Vad är en plan? Vad är en bra plan? Hur gör man en plan? Ska man alltid följa sin plan? Har du en plan, Jan? Det enda som får mig att vilja följa min plan är tanken på att jag för första gången på tretton år kommer att bo i samma stad som min älskade syster. Det är ett väldigt starkt argument. Svårt att tävla mot.
Jag har en plan, Jan.
Och känslan av tomhet?
Ja, den är jag ju faktiskt van.
I have a plan, Stan, my man.
Nu sitter jag och lyssnar på tystnaden. Värmlandsligan drog iväg för att kolla på fotboll, men jag, nej jag sitter hellre här. Och lyssnar på tystnaden. Till och med köksfläkten har tystnat och Spotify har fått ge vika. Jag vill inte lyssna på något annat än tystnaden just nu.
Jag lyssnar på tystnaden, men jag hör också mina tankar. De jobbar hårt. Övertid. Normalt sett jobbar man inte på söndagar här i Frankrike, men mina tankar tar aldrig ledigt. Även om jag försöker leva i nuet är mina tankar gärna ett steg före mig själv. Framtiden är som vanligt, och som sig bör, oklar och lite läskig. Jag tror att jag vet, men ändå vet jag inte riktigt. Och det är ju så framtiden funkar.
Vad är en plan? Vad är en bra plan? Hur gör man en plan? Ska man alltid följa sin plan? Har du en plan, Jan? Det enda som får mig att vilja följa min plan är tanken på att jag för första gången på tretton år kommer att bo i samma stad som min älskade syster. Det är ett väldigt starkt argument. Svårt att tävla mot.
Jag har en plan, Jan.
Och känslan av tomhet?
Ja, den är jag ju faktiskt van.
I have a plan, Stan, my man.
Sunny Sunday. Solig söndag. Dimanche ensoleillé.
Så här känns söndag för mig. Om jag ändå haft en båt som jag kunde segla. Då skulle jag ge mig ut på egen hand på det stora blå. Bara jag och min båt. Nu har jag ingen båt. Och segla kan jag inte heller. Något jag däremot är expert på är att njuta av livet. Uppskatta en solig söndag och känna mig som världens lyckligaste människa. Kort och gott för att det inte finns någon anledning att inte göra det. Det är här. Det är nu. Det är bra. Det är till och med soligt. Tope là! Ha en fin söndag, kära värld!
Grandma and the boys and the birds.
So. Grandma doesn't like birds. Everybody knows that. Birds like bread. Everybody knows that too. Today, we were having a nice and peaceful ice cream moment and all of a sudden, for some unknown reason, my dear (?!) friend Benjamaan thought it was a good idea to set up a line of breadcrumbs leading up to Grandma. Why? Why would someone be so mean?! Young Italian liked Benjamaan's idea and there we were, surrounded by breadcrumbs and birds. Paul and Paul and Paul and even two or three more Pauls were basically attacking me and one Paul actually ate from Benjamaan's hand. How disgusting is that?! Boys, Grandma has you on her minus list at the moment. No banoffee pie for you.
God morgon.
Imorse när jag låg och halvdrömde så vaknade jag till av ett sms. Ett fint sms från en älskad vän. Bara spontant så där. Och jag blev så glad. Jätteglad. Vilket underbart sätt att starta en dag på. Vilken god morgon. Och det blev en underbar dag med start i den mysiga hamnen i Nice. Denna bild tillägnar jag dig min vän, eftersom jag vet att du älskar havet och segelbåtar. Och du skulle älska att äta lunch i den här hamnen. Gärna med mig då, om jag får bestämma.
Fredagsbelöningen.
Äntligen fredag! Ja, idag känns det verkligen så. Jag räknade sekunderna på lektionen och ville bara hem. Jag och Sandra gick med tunga steg upp för trappen och tyckte synd om oss själva för att vi var så trötta, hungriga och frusna. Underbart då att komma hem till ett kök där det håller på att förberedas lunch. Sandra har nämligen besök av syster med vänner i veckan.
Veckans bästa kväll, fredagskvällen, spenderar man gärna på ett trevligt sätt på ett trevligt ställe. Värmlandsligan har redan fått uppleva Wayne's, men inte en fredagskväll, så dit drar vi ikväll. Det blir en typisk tjejig kväll med middag på en restaurang jag velat besöka sen dag ett och sen hela utesvängen. Wayne's. Pompei. Subway. Det tycker jag att jag är värd efter en veckas flitigt studerande. Ja, titta, jag studerar faktiskt också.
Veckans bästa kväll, fredagskvällen, spenderar man gärna på ett trevligt sätt på ett trevligt ställe. Värmlandsligan har redan fått uppleva Wayne's, men inte en fredagskväll, så dit drar vi ikväll. Det blir en typisk tjejig kväll med middag på en restaurang jag velat besöka sen dag ett och sen hela utesvängen. Wayne's. Pompei. Subway. Det tycker jag att jag är värd efter en veckas flitigt studerande. Ja, titta, jag studerar faktiskt också.
Oh defouf är oh defouf även på spanska.
Idag när jag kom hem från morgonen i skolbänken slängde jag mig utmattad på sängen och slog på TVn. Förstå lyckan när jag insåg att det var Vännermaraton på komedikanalen. På komedikanalen är det för övrigt alltid maraton. Minst tre eller fyra avsnitt i rad av samma serie. Till min stora lycka var det The One Where Joey Speaks French. En favorit! Men hur skulle det nu bli? Programmet var ju givetvis dubbat till franska och då kan ju Joey redan det. Vilken kluring! De fiffiga översättarna hade valt att låta honom lära sig spanska. Sjukt kul. Och även roligt att oh defouf är oh defouf både på franska och spanska. Dessa romanska språk är ju så lika varandra alltså. Briljans i den lingvistiska världen.
God natt säger jag till världen. För nu är jag trött.
God natt säger jag till världen. För nu är jag trött.
Det som fattas mig mest.
Idag slog det mig verkligen, verkligen att jag bor här. Jag vet inte riktigt vad det var, men det var en känsla bara. "Här bor jag" sa hela min kropp till mig och jag nickade och sa "Ja, det gör jag och jag älskar den här stan. Folks oförmåga att flytta på sig och hundbajs på gatorna till trots." Jag gruvar mig inför dagen det är dags att packa väskan. Gruv är inge kul, därför tänker jag inte på den dagen. Hur som, jag älskar den här staden och jag älskar mitt liv. Här finns allt jag behöver och vill ha. Ja, det finns till och med knäckebröd. Dock inte Sport, men någon slags förfranskad variant av husman. Wasa är det i alla fall.
När man trivs så bra med livet är det svårt att ha hemlängtan. Det här är ju mitt hem nu. Varför längta till något annat? Jag tänker givetvis mycket på mina kära. Mina allra bästa. Jag skulle gärna träffa dem varje dag, men de fattas mig ändå inte riktigt eftersom jag vet vart jag har dem i mitt hjärta. Och jag vet att vi bara sagt på återseende. Det som däremot fattas mig så till den grad att det känns som att jag har ett hål i mitt hjärta är gymnastiken. Älskade gymnastiken. Jag saknar hallen, jag saknar planeringen, jag saknar pärmen, jag saknar passningen, jag saknar FAMILJEN. Ja. Helt enkelt ett stort hål i mitt hjärta och jag tänker på min gymnastikfamilj mycket och ofta. Extra ont gör det i hjärtat när jag får höra att saker inte är som de borde. Den tanken är den enda som får mig att längta hem.
När man trivs så bra med livet är det svårt att ha hemlängtan. Det här är ju mitt hem nu. Varför längta till något annat? Jag tänker givetvis mycket på mina kära. Mina allra bästa. Jag skulle gärna träffa dem varje dag, men de fattas mig ändå inte riktigt eftersom jag vet vart jag har dem i mitt hjärta. Och jag vet att vi bara sagt på återseende. Det som däremot fattas mig så till den grad att det känns som att jag har ett hål i mitt hjärta är gymnastiken. Älskade gymnastiken. Jag saknar hallen, jag saknar planeringen, jag saknar pärmen, jag saknar passningen, jag saknar FAMILJEN. Ja. Helt enkelt ett stort hål i mitt hjärta och jag tänker på min gymnastikfamilj mycket och ofta. Extra ont gör det i hjärtat när jag får höra att saker inte är som de borde. Den tanken är den enda som får mig att längta hem.
Kulinarisk upplevelse: Banoffee Bruffin.
Förra veckan hade vi hälsovecka. Exakt vad denna hälsovecka gick ut på vet vi dock inte riktigt säkert. Vi lyckades med all säkerhet pressa i oss minst en årsförbrukning glass. En av de mer speciella glassupplevelserna var på Häagen-Dazscaféet nedanför Massena. Har du förresten, precis som jag, levt i tron om att Häagen-Dazs är tyskt eller så? Ja? Nej? Hur som helst, det är ett amerikanskt företag som ville ge sig själva lite fräck reklam genom att få alla att tro att det var ett skandinaviskt företag. Kombon 'äa' kändes tydligen skandinavisk för det geni som kom på namnet. Anyway, lite kuriosa så där bara.
Häagen-Dazs kan i alla fall det här med att göra glass och spejsade efterrätter. Jag öppnade menyn och såg något så briljant som Banoffee Bruffin (vilket ju är så självklart vad det är så jag inte ens tänker förklara det). Det var helt enkelt alldeles för roligt att säga för att inte beställa det. Je voudrais un banoffee bruffin, s'il vous plaît, sa jag och fnissade jättemycket. Sen njöt jag jättemycket för den var fantastiskt god. Kom även på att jag ju ätit banoffee förut. Banoffee Pie. Det ska jag nog prova baka någon gång. Inget kan väl vara för svårt för Bree?
Häagen-Dazs kan i alla fall det här med att göra glass och spejsade efterrätter. Jag öppnade menyn och såg något så briljant som Banoffee Bruffin (vilket ju är så självklart vad det är så jag inte ens tänker förklara det). Det var helt enkelt alldeles för roligt att säga för att inte beställa det. Je voudrais un banoffee bruffin, s'il vous plaît, sa jag och fnissade jättemycket. Sen njöt jag jättemycket för den var fantastiskt god. Kom även på att jag ju ätit banoffee förut. Banoffee Pie. Det ska jag nog prova baka någon gång. Inget kan väl vara för svårt för Bree?
