Kulturlördagen och barnasinnet.
Sedan blev det kulturlördag med promenad till Musée Matisse. Monsieur Henri Matisse, 1869-1954, var en tidig modernist som influerats av sina många, många resor världen över. Jag njöt av att strosa omkring bland de väldigt olika stilarna och fick en självförtroendeboost av att inse att jag verkligen kunde läsa och förstå allt som fanns skrivet om denne man. Jag kanske kan lite franska ändå?
Ett som är säkert är i alla fall att jag kan njuta av sånt som är till att njutas av. Livet, till exempel. Som Matisse i egen hög person uttryckt sig: "Il faut regarder toute la vie avec des yeux d'enfants". "Man måste se livet genom ett barns ögon". Ungefär vad jag och fiskmåsarna brukar skräna när vi möts. "För vi har vårat glada barnasinne kvar! Så har ni erat glada barnasinne kvar?!"
Guldet är de SÅ värda, mina älskade barn.
Glada överraskningar är bra överraskningar.
Åhnej. Inte igen.
Obehagligt bekant känsla av migrän på intåg. Igen! Det här med huvudvärk för verkligen inte något gott alls med sig. Dagen blir värdelös och det är inte kul att göra något. Värdelösa dag. Jag orkar inte plugga, jag orkar inte springa, jag vill bara sova. Sovit har jag gjort och själva sovandet i sig var ganska tråkigt eftersom jag drömde om hur ont i huvudet jag har och till råga på allt glömde min jacka på en buss. Vär-de-löst.
Jag ogillar huvudvärk. Starkt. Snart ska jag gå och lägga mig med förhoppningen om en ny dag utan äckelkänsla. En dag närmare lördag till och med. Det gillas. På lördag blir ordningen återigen återställd.
St. Paul. Men vems är handen? Pauls?
Vad finns där bakom hörnet?
B.U.R.R.
Nice is nice but turning into ice. Solen har tittat fram och värmt lite grann idag, men annars börjar det bli riktigt kallt här. Igår frös jag i skolan, hemma och när jag var ute. Vi intog middag på Wayne's och det var först där jag lyckades få upp någorlunda normal kroppstemperatur. Jag saknar alla varma tröjor jag har hemma och skulle vilja byta ut hela den sommargarderob jag har med mig. Det känns som ett hån mot mina vinterjackor som ligger nerpackade i lådor i Sverige, men jag måste verkligen köpa mig en varmare jacka och det nu. Det börjar bli dagar av istid här och det är inte kul. Alla som känner mig vet att jag ogillar starkt att frysa samt att mina blodcirkulation är lika med noll. Bra kombo. Tråkigt för ekonomin, men nödvändigt för överlevnaden. Tur att det i alla fall finns H&M. Dit ska jag nu. Ut i kylan.
Två små frågor bara.
Fråga ett: Varför flyger flugor alltid frenetiskt?
Fråga två: Varför har man solglasögon när det är skymning och dessutom molnigt?
Kan du det?
Voilà, Cap d'Ail.
Voici, Eze Village.
Ursäkta fröken, men en bit av er balkong har rasat.
Grabbarna klampar in och tar sig ut på balkongen för att inspektera. Mycket riktigt, en del av fasaden har valt att inte samarbeta längre och ligger nere på trottoaren. Kära värld! Som tur var, var det ingen människa ivägen när detta stenblock föll, men det kan ju fungera som en liten varning. Passopp, håll utkik för rasande fasad!
Efter detta något bizarra uppvaknande sov vi lite till innan vi kickade igång en trevlig lördag. Paul, Nicolas och Marin (som vår lärare namngivit oss vid olika tillfällen) möttes upp för en sista gemensam rendez-vous. Det var märkligt att säga hejdå till Benjamaan (Paul), men vi kommer att ses igen. Någon gång. Någon stans.
Lagom till middagsdags kände vi att vi ville åka någon stans, så vi körde iväg till Antibes. Ett regnigt, kallt, mörkt och ganska övergivet och dystert Antibes. I trevlig sällskap, på en mysig restaurang , blev det dock en perfekt lördagskväll som slutade med att vi körde vilse just innan Nice. Men vad gör det, vi var i alla fall skonade från stenblock i huvudet.
Och fredagen kom och allt med den.
Nu ska jag hänga med min besökare och ta igen veckan som gått. Man vill ju vara en god värdinna. Åh, detta kommer bli en fin helg. God helg, kära vänner och alla som jag känner. Hoppas ni är happy people!
Hela huset skakar.
I-lands.
Dagens i-lands två: Alla mina frisörvänner är jättelångt borta och jag vill verkligen ha chokladbrunt hår. Som Eva Longoria i de avsnitt av DH som visas nu. Sommarbrännan är ett minne blott och då brukar mitt hår få en mörkare nyans. Frisörer finns det var femtionde meter här, men jag vill inte gå till någon annan än någon av mina frisörvänner. Det får vara solblekt fram till jul helt enkelt.
Ja, hörni. Dessa i-landsproblem kommer man aldrig ifrån.
Tourist Tuesday.
Voilà, Le Petit Train.
Menton. Som Mentos, fast med n i stället för s.
Senaste helgerna har vi skapat en liten tradition att ta Forden ut på äventyr för att uppleva Nice med omnejd. I lördags bjöd vi med vår käre vän Benjamaan och åkte till Menton, beläget strax efter det konstiga landet Monaco. Vi tre kunde enas om att Menton är vår favorit hittills. Mycket renare än Nice och skonat från hundbajs på gatorna, men ändå inte lika mycket legostadsfeeling som Monaco. En fin blandning, mélange, helt enkelt. Längs mysiga gränder och trädkantade gator gick vi och åt socca. Det spelades till och med musik ur högtalare som vi inte kunde se, så det kändes som att vi vandrade omkring i en film. Kan man annat än le åt livet sådana stunder? Knappast.
Dagens restips: Menton. Kan dock inte garantera ett soundtrack till dig och din reskamrats promenad genom stan. Det kan ha varit kopplat till Halloweenfirandet (som för övrigt ogillades starkt av den oändligt söta lilla tanten vi köpte socca av), men staden är värd ett besök ändå. Med eller utan musik.
Bläddrar vidare i boken om mig.
Det här med tiden igen. Så beroende man är av tiden. Jag är nyfiken på framtiden, men vill verkligen inget annat än att leva i nutid. Eller ja, kanske att det är okej om det går ganska snabbt fram till lördag morgon. Eller? Njae, den här veckan har sin charm också för vi har roliga saker inplanerade och det är en rätt spännande känsla att gå och längta efter något. Ta din tid, tiden. Jag har all tid i världen.
Sorgligt. Soft. Söndag.
Ibland är det lite mörkt och molningt, men det gör helt ärligt ingenting för när solen sen tittar fram blir man alltid extra glad. Dessutom kan ett par moln på himlen skapa en rätt fin bild. Denna söndag är som den är så det känns inte mer än rätt att göra denna söndag till en soft söndag. Choklad, soffan, True Blood. Ciao!
Finsmakare. Festligt. Fredag.
Vi har haft lite problem med vår lärare de senaste veckorna. Hon verkar inte förstå att vi stackars utlänningar konstant behöver repetera grammatik och vokabulär för att lära oss hennes modersmål. Eftersom vi är "niveau B2/C1" ska vi visst redan kunna allt. Det kan vi inte och har försökt förmedla detta. Ibland går det fram, ibland inte. För det mesta inte och då pratar vi om allt annat än själva franska språket. Tråkigt tycker en språknörd som undertecknad, men vissa ämnen är faktiskt trevliga. Senaste perioden har handlat om mat och vin och idag var det något av en stor final då vi fick uppleva en minivinprovning. "Drinking in class, the only guy with ten women" som Benjamaan valde att se det. Helt klart en trevlig upplevelse och en fin aktivitet för en fin fredag.
Traditionsenligt. Tasty. Torsdag.
Mmmoooaaaow!
Oh la la. Oändlig kärlek. Onsdag.
Jag kommer hem och min älskade mami ringer mig. Det är här det riktigt lustiga börjar. Hon frågar hur jag mår, vad jag gör och så vidare. Jag berättar om denna tidigare händelse med mattkillen och hon frågar om jag har pengar. Det som följer gör sig bäst i dialogform.
- Ja, mamma, det är ingen fara.
- Bra. Du måste säga till annars, så du inte behöver börja gå på gatan.
- Va? Vad säger du?!
- Jamen jag tänkte bara så att det inte var en täckmantel det här med att dela ut reklamblad.
- Nej, kära du. Jag har inte åkt till Frankrike för att prostituera mig. Du kan vara lugn.
Min mamma är briljant. Hon säger så roliga saker ibland och har så många råd att ge inom alla tänkbara kategorier. Jag tror att hennes hjärta är bottenlöst för det verkar rymma så mycket kärlek. Om jag lyckas känna hälften så mycket kärlek som min mamma gör så kan jag skatta mig lycklig. Puss till dig äiti, jag lovar att inte börja gå på gatan.
Gatorna i Nice känns för trevliga för sådan aktivitet (fastän det förekommer i vissa kvarter).