...en man med öppen gylf. Vad ska man egentligen göra i en sådan situation? Skulle jag ha stoppat denna främling och gjort honom uppmärksam på att hans lilla kiosk hade öppet?

Men vad är det med dessa måndagar i livet? För att tala klarspråk och inte hymla: fy fan vad jag är på dåligt humör! K-måndag på alla sätt och vis. Jag vill bara lägga mig i min säng och dra täcket över huvudet. Det går på tok för lång tid mellan de finaste stunderna i livet. Det är ej okej.

I fredags åkte Baletten och Orkestern ut till en sten vid en sjö i en skog. Typ. Där har under två dagar bedrivits lite olika typer av verksamhet. Allmänt umgänge. Dans. Jam. Bastubad och bad! Pinnmålning. Paddling. Skumpaskålande. Massage. Men helgen höjdpunkt var helt klart lördagskvällens köksfest. Det är i köket det händer, det är där man ska va.

Nu åker jag iväg på läger. Tjoho!

Fred ut. Ha en fin helg.

Jag kom att tänka på en sak. Är det någon som ringer Fröken Ur i dessa dagar? Jag tycker att alla alltid tar upp sina i-telefoner när det krisar och de behöver vägledning i livet. Om dessa i-telefonägare behöver veta vad klockan är, klickar de då på skärmen för att söka sig fram i cybervärlden eller slår de numret till Fröken Ur?

Jag vet inte. Jag har ingen i-telefon. 90 510 är förresten numret du når henne på. Om du skulle behöva.

Jag gillar långa dagar med mycket att göra. Det här har varit en sådan dag. Från morgonyoga till kvällsitalienska. Och däremellan bland annat lite föreläsning om textbindning. Och allt har gått bra. Yogan var bra. Det var en annan instruktör än vanligt och han var bra. Variation är bra. Den nya kursen verkar bra. Textproduktion är bra (och jag ska försöka dämpa min prestationsångest!). Italienskalektionen var givande. Det var bra. Inte allt för många dumma frågor. Bra, bra. 

Det har varit en sån där dag man blir lite glad av. Nästan lika glad som man blir av att kolla 3D-bio och äta popcorn. Men bara nästan. 3D-bio går inte av för hackor ju!

Vissa dagar är helt enkelt bättre än andra. Tentan är skriven och det är ju skönt bara det. Jag varvade min tentatid med att vara lite förbannad över alla luriga frågor, att frysa och att tänka på hur trevligt det vore om det, likt det finns ett rökrum, fanns ett rum för de som kopplar av genom träning. Tänk typ en studsmatta och kanske ett löpband. Bara så man skulle få springa ur sig springet i benen man får av att sitta stilla så länge. Varför är det bara rökarna som ska få koppla av medan de skriver tenta? Orättvist, kan jag tycka.

Jag kan också tycka att man ska fira rejält att man tagit sig igenom en monstertenta. Det gjorde vi. Thaibuffé! Undertecknad åt nog mest av alla och var lite sugen på att plocka ner några vårrullar i fickorna. Sunt förnuft satte dock stopp för den idén. Tänk vilka fettfläckar det skulle bli!

Några tappra krigare krigade vidare och jag vet inte vad det var, mycket troligt överarbetade och sedan utpumpade hjärnor, men vi skrattade så mycket så vi till och med skrattade ut en tant. Alltså, hon lämnade sitt bort i bitterhet för att vi skrattade så mycket. Det kallar jag fira!

Livet är en fest ibland. För det mesta. Det gäller bara att komma ihåg det de där morgnarna när man vaknar och tänker "fan" det första man gör.

Någon som såg SM-finalen i innebandy? Vi gjorde det. Live. På självaste Globens. Och världens bästa Namme spelade. Det är stort, tycker jag. Vi satt i klacken och hade på oss tröjor och skrek och gapade och hoppade och klappade. Vi slets mellan hopp och förtvivlan och slutade tyvärr i det senare tillståndet. Depp.

Men på det stora hela var det en fin helg med livets fina. Att återse barndomsvännerna är alltid fint. Och vi säger ju som vanligt aldrig hejdå, utan bara vi ses. Att träffa familj är alltid jättefint. Mitt liv skulle vara så mycket tråkigare och sämre utan dem. De är helt enkelt världsbra.

Från Nils Ericson till T-centralen i Stockholm till Globen lite fram och åter och sen tillbaka till Nils Ericson. Många timmar on the go, men det var det värt. Och när jag rullade in på Nils Ericson i går kände jag en märklig känsla. Det kändes faktiskt lite grann som att jag kom hem.

Här sitter jag på världens mest bekväma buss. All cred åt Bus4you. Det är helt klart för mig. Har tagit igen de sömntimmar jag missade i natt och nu är det bara dryga timmen kvar. Tar upp min dator och det stora kompendiet med fornsvenska texter och allt vad det nu är och börjar genast må lite illa. Vilket skämt. Men lite så känner jag inför tentan på tisdag. Nåja, det går som det går och det blir som det blir. Javisst, hur skulle det annars bli? Jag får stänga butiken idag innan den ens har öppnat. Det här håller inte. Uh. Um, um, um.

Bussen till Stockholm går jättetidigt i morgon. Okristligt tidigt. Egentligen alldeles för tidigt. Men det var ändå det bästa och billigaste alternativet. Soffe min vän har pratat så gott om Bus4you så jag är förväntansfull. Dessutom ser jag fram emot känslan av att vara på väg (Soffe!) så där tidigt på morgonen när resten av världen sover. Förutom busschauffören, förhoppningsvis.

Inga askmoln kan komma ivägen för att träffa bästavänner och dessutom se en av dem spela SM-final på självaste Globens. De må se lite vilsna ut, men jag lovar, de är underbara.

Är det någon där ute i cyberspace som känner sig lite osäker på hur man stavar några av svenskans vokalljud? Det är inte så svårt. Jag delar här med mig en liten godbit av Carl Jonas Love Almqvists Svensk Rättstafnings-Lära från 1829. Jag citerar:

Regel 1.

Ljuden a, e, i, o, u, y, ö, tecknas med bokstäfverna a, e, i, o, u, y, ö.

Emedan stafningen här är alldeles naturlig, faller den af sig sjelf för Gossens öga och tanke, hvarföre den icke behöfver genom enkom öfning inskärpas.

I dag satt vi och pratade om det här med stress och press och tentaångest kontra ledighet och resa bort och göra ingenting. Vi konstaterade att det är nästan lite fult att göra just ingenting. Jag kan känna så ganska ofta. Jag skriver ofta listor på kvällen över vad jag ska göra nästkommande dag. Bakom varje punkt ritar jag en ruta som ska bockas av. När jag inte bockar av alla rutor under en dag får jag lite dåligt samvete. Det känns som att jag gjort, just det, ingenting!

I morse klev jag upp alldeles okristligt tidigt för att hinna till gymmet en sväng innan jag skulle vara på uni. Dryga fem timmar språkhistoria senare var jag så trött så jag knappt kunde sitta upprätt och var tvungen att gå hem. Klockan var två och jag kunde knappt hålla ögonen öppna. Jag kikade på de tomma rutorna på min lista, men orkade inte ta tag i dem på en gång. Jag tog en powernap som blev nästan två timmar lång. Vaknade lagom till att möta upp baletten för lite skumpa och sedan Bollywoodföreställning (som för övrigt var grym!).

Så det är vad jag gjort denna onsdag i april. När man tänker på det är det ju faktiskt mer än ingenting. Men bara för att det är några rutor som inte bockats av så känns det lite misslyckat. Det är väl inte riktigt rättvist? Och även om alla rutor varit obockade, vad hade det spelat för roll egentligen? Det är sådant som händer. Gör man ingenting den ena dagen kan man ju bara göra någonting den andra dagen.

I morgon ska jag göra det jag inte hann med idag. Plus lite annat. Jag tror att nyckeln till att lyckas är lite mer sömn än föregående natt. Kanske redan nu. Eller ja, i alla fall snart. Jag ska bara plugga lite först. Det är ju dumt att sitta här och göra ingenting!

Jag har liksom en liten romantisk dröm om att någon gång i mitt liv öppna ett Bed&Breakfast. Där skulle jag bädda med blommiga lakan, servera nybakta muffins och alltid ha doftande blommor i entrén. Vad tror ni? Soffe tyckte jag var en god värdinna i helgen:

- Du glömmer ju aldrig att tända ljusen! Bara så där vips så är de tända och man hinner liksom inte med.

Ja, ljusen är viktiga för mysfaktorn. På mitt B&B skulle det alltid finnas levande ljus. Värme, stearin och doft. Alla former och färger.

För en riktigt bra söndag krävs fina råvaror. Receptet är enkelt att följa och resultatet blir garanterat strålande om man har dessa.

- Tre fiskmåsar (gärna fler, men som man brukar säga: tre fiskmåsar skränar iaf. högre än en)
- En stad
- En sol på en himmel
- Ett knippe vårblommor
- En rejäl brunch
- Norrländska, sköna uttrycka
- Popcorn och 3D-glasögon
- En gungställning (varning för de där små gungorna, ladies, vi har helt enkelt växt ur dem)
- En stor mängd spontandans

Blanda alla ingredienser. Rör om väl. Var inte rädd för att ösa på riktigt ordentligt. Se till så att samtliga fiskmåsar har humöret på topp och släpper på sådant som andra kallar "spärrar" (riktiga fiskmåsar vet faktiskt inte ens vad det är). Observera att spontandansen tillsätts efter behag, men bäst blir det så klart om man går efter mottot "more is less". Grädda i solen och låt svalna ett par timmar i biomörker. Voilà: en fantastisk söndagsflygning!

Ps! Se till att rasta den fiskmås som har liten blåsa för att undvika störmoment i biomörkret.

Att börja klockan 10 är genialiskt kan jag tycka. Man hinner ju faktiskt med lite bestyr innan uni då. Dagens bestyr bestod i en MAXI-tur. Jag har laddat kylen med vindruvor, för det gillar min bästis och ikväll kommer hon hit. Jippie! Ända till måndag ska vi ha days of fun. Är inte det fun, så säg?! Jomen ja tyck nog de. Nu ska jag till uni och studera flitigt för att kunna vara ledig hela helgen. Finfint.

Det finns så många anledningar till att lära sig språk. Till exempel får man större möjligheter att knäppa folk på näsan. Man kan tjuvlyssna på folk runtomkring och förstå vad de säger när de försöker prata bakom ryggen på en. Det är sant. Jag bevittnade det med mina egna ögon och öron igår.

En äldre spansktalande kvinna säger ganska högt till en yngre kvinna att där står ju den där snygga mannen från caféet. Åh, han är så snygg! Alla inblandade blev nog ganska förvånade när den utpekade mannen påpekar, på spanska, att han faktiskt pratar spanska. Den yngre kvinnan fnissar och ser ut att skämmas över den äldre kvinnan, vilken var hennes mamma. Själv kände jag efter incidenten att jag var tvungen att demonstrera lite extra att den spansktalande mannen faktiskt var, ÄR, min man.

Knäpp, knäpp. Tänk på vad du säger, det finns många språknördar här i världen!

Som vanligt så är underbart kort (åt helvete för kort). Men det är i alla fall underbart och kanske ska man vara glad för det. Man kan ju inte få allt här i världen! Alla vet vi att det som smakar bäst är det vi lyckas få efter att ha kämpat riktigt hårt. Så tycker i alla fall jag. Jag tänker spontant lite grann på min hoppbordsskräck som gymnast. Usch vilken ångest det kunde vara när bordet rullades fram, men det fanns nog inget som gjorde en träning så bra som när jag kört många bra hopp. De behövde inte ens vara bra faktiskt. Jag var nöjd över att bara ta mig över. Ja, när jag tänker på den där tiden och ska välja ut favoriter så måste jag nog säga att ett överslag ligger högt på listan. Just för att det ofta var så äckligt jobbigt att ta sig över.

Likt sådana här hejdådagar bara är äckligt jobbiga att ta sig igenom. Och det blir liksom aldrig lättare. Men det går. Fastän jag var som en lobotomerad grönskak tog jag mig igenom ett svettigt träningspass. Det var i alla fall något. Jag hade på mig nya genialiska träningskläder. Det var piggt. Och nu äter jag ägg och ser på Legally Blonde. Det är också något.

Imorgon är en annan dag, som det ju brukar bli där vid tjugofyratiden, och sen går dagarna igen. Vanliga dagar på västkusten. Det är bara att ånga på. Kunde jag hoppa överslag trots panikångest så går det att rulla igång vardagen. På onsdag blir för övrigt vardagen extrakryddad då min bästis kommer till min koja (som självklart också vara hennes koja!). Det ska bli underbart. Vi ska ha det underbart. Lösa världsproblem och se Alice i Underlandet bland annat.

Så rullar vardagen. Jag hoppar det ena överslaget efter det andra. Det kanske ingen annan förstår. Men jag vet. Ibland behöver jag inbaningspass, men ofta bara säkerhetspass. Och fastän jag inte har någon fysisk person som passar mig över så har jag ändå någon som passar mig över. Och kanske ska man vara glad för det. Man kan ju inte få allt här i världen.

Oj, som vi lä(gg)ngtat efter denna dag och denna påsk. Nu är äggens högtid här i allra äggigaste grad. Trots att jag saknar min hönsiga familj som alla är samlade uppe i underbara Norrland är jag gladare i själen än på länge. Denna påsk går i trevlighetens tecken. Skärtorsdagen var en effektiv dag och en välförtjänt kväll i form av barnkalas med baletten och ett gäng Chalmerister med underliga namn och vita rockar med suspekta attiraljer. Genialt sätt att fira in påsken på, med dans och fyrverkerier.

Långfredagen var lång och så även min sovmorgon. När jag tagit mig upp tog jag mig igenom ett svettigt och extra långt aerobicpass och lite gym. Riktigt stark kände jag mig också. Underbar känsla. Kvällen spenderade jag med brödbak och diverse syprojekt till tonerna av Så ska det. Likt ABBA undrar jag vem som kom på att inget kan röra hjärtat likt en vacker melodi. Det är något magiskt över det där. Jag somnade som om det vore kvällen före julafton.

Idag, på självaste påskafton har jag städat, tvättat, renbäddat, handlat och bakat ännu mera bröd. Snart ska jag ta en promenad downtown. Solen lyser på västkusten idag. Inte för att det hade spelat någon som helst roll i min värld, just idag, om det regnat och blåst för idag kommer min alldeles egna sol hit för att lysa upp livet.

GLAD PÅSK! HAPPY EASTER! JOYEUSES PÂQUES! BUONA PASQUA!



Jag har fått ett påskkort och ska ge bort ett påskägg. Jippi!

Det är inte Påskafton jag räknar ner till. Något påskägg kommer jag inte få. Däremot ett får.