Ofrivillig. Av ofri vilja.

Jaha. Här tänkte jag vara hurtig och hade lagt in en timmes prom i tidsplaneringen. Hann bara tio minuter och så öppnade himlen sig. Fantastiskt. Det blev då en ofrivillig springtur i stället. Stackars lilla rosa låg i fickan och blev alldeles blöt. Flåsade mig in på ICA, alldeles dyngsur, handlade och sprang sedan hem. Fort, fort. Allt för lilla rosa.

Här har man fått en redigt regnställ men vet inte av att använda det. För hur ska man kunna veta att himlen helt plötsligt ska välja att falla ner när den inte förvarnar? Eller gjorde den kanske det? Sedan när är helgrått ett säkert tecken på att det inte börjar regna?

Jag ser hela händelsen som något positivt. Allt tyder på att jag blivit optimist igen. Men för säkerhets skull åker ett parra ner i väskan. För ännu gladare blir jag om jag inte blir blöt. Minsann. Ha en fantastisk kväll kära världen. Jag ska ha det och jag är  g l a d.


Känsliga tittare varnas för innehållet.

Ja. Så har en av fiskmåsarna äntligen hittat hem igen och det ska vi så klart fira. Ikväll blir det fest så det står härliga till. Och som vi alla vet kan då allt hända. Så här såg det till exempel ut en kväll för cirka tre år sedan. Vad ska ske ikväll? Jag är så peppadpeppadpeppad! Heja livet!


Hur är det möjligt?!

- Hej. Jag skulle vilja köpa en kagge. Alltså, inte till en draught master, utan en kagge bara.
- Jaha, du menar en kagge, kagge. Tyvärr, det finns inte här.
- Nere på stan då?
- Jag är ledsen, men det är tyvärr olagligt att sälja sådana nuförtiden.



Än en gång, the good old days were the days!

Ut å kut!

Jag känner mig liksom så duktig när jag faktiskt kommer mig för att dra ut å kut. Och så tänker jag på the good old days. När formen faktiskt var god. Till exempel Riksmästerskapen 2005. Svettigt i gymnastikdräkt i gymnastikhall. Det är så jag gillar det. Det finns inget i hela stora världen som kan vinna över den känslan. Det fattas mig. Det måste jag säga. Och jag tänker på det varje gång som jag kommer mig för att dra ut å kut.


Som sagt, the good old days.

Let there be morning.


Två säkra.

I min värld finns det två väldigt säkra tecken på att det börjar bli höst.

Nummer ett: Jag slutar raka benen.
Nummer två: Jag börjar använda sockar.

Hejdå barbent och socklöst!


You gotta love Björn och Benny!

Åh ja! Inte helt oväntat var Mamma Mia en film med något lam story, men åh-så-underbar-ändå! Vi skrattade åt alla skämt, studsade med i alla poppiga låtar och log filmen igenom. Givetvis blev jag hyperpeppad på att lyssna på ABBA och mästerverk på mästerverk strömmar nu ur mina högtalare. Heja Björn, heja Benny! Filmtips för den som behöver den där feel good-känslan. Men det har du väl redan räknat ut själv, hoppas jag.

Dagens ABBA-låt blir som följer;
 


Men alltså, vad hände här egentligen?! Hysteriskt roligt.

NEJ!

DÅLIGT HUMÖR. Ja, körde hem igår kväll med dåligt humör, somnade med detsamma, vaknade och var trött och lite sur på mig själv för att jag bokat tvättid klockan sju. Dåligt humör. Varför? Lite oklart. Eller. Det är nog just för att det är så oklart som humöret blir dåligt. Tappade plötsligt all pepp. Men den kommer väl tillbaka. Jag har ju inget val. Hur ska detta bli?

Ikväll ska jag i alla fall på bio och det känns mysigt. Pepp upp!

Jippie yey!

Fantastisk dag. I must say. Och Sex and The City som avrundning. Heja födelsedag. Always.

Sov gott.




Vilken överraskning!

Halvtid och jag kan inte säga annat än att jag har en underbar födelsedag. Självaste Festkommittén ringde på dörren med en blomma och paj. Vilken överraskning! Åh, vad jag blev glad. Jag är glad. Vilken glad dag.


Birthday girl.

Tryck på play då;



Låtvalet är självklart. Grattis till mig själv och så klart även till världens bästa Soffe! Idag är det vår dag. Den 25e i augusti. Jag har fått fantastiska paket av mina fantastiska föräldrar, avnjutit en lång frukost och dagen till ära är visst jag, Tompa The Man och Taijn med i
tidningen. Ser man på! Dessutom har Facebook grattat mig. Det tycker jag var häftigt. Vad vänligt att de gör sådant. Nu ska jag handla och baka. Jajjemen. Återigen, grattis till mig och Soffe. Vilken fantastisk dag!

För tradition är viktigt. Oavsett ålder!

Det är viktigt det här med traditioner. Och barnasinnet! Därför har jag framfört önskemål om att bli väckt med skönsång och (förhoppningsvis) en gåva. Givetvis sover jag då hemma hos motti och potti. God natt tjugoett. Imorgon är det födelsedag.

En dag före den stora dagen ju.

Världen! Kom ihåg att jag fyller år imorgon. Jag är riktigt laddad för en födelsedag som bara ska vara min. Vad fint. Jag ska baka och pyssla har jag tänkt. Och vara allmänt glad över livet. Och givetvis bjuda på fika om det är någon som vill ha. Men mest vara ego. Jarå.

Annars då? Jo, idag lever jag. Men igår tror jag att jag var död. Helt sänkt. Icke-levande. Varning för Jäger. Men det gick ju ändå till slut. Hela vägen till en mycket trevlig förfest faktiskt. Däremot tog det stopp när jag fick ögonen på krogkön. Då gick vi hem, innan midnatt! Det var minsann länge sedan något sådant hände.

Idag har vi hoppat lite inför en massa gråhåriga ute i solskenet. Det var ju inte direkt tjejernas bästa, men så går det när det lutar nerför. Vi är i alla fall igång och på väg mot riktig terminsstart. Och appropå gymnastik så ska jag träffa småttingarna för första gången ikväll. Det ska bli så himla spännande. Piff och Puff ska bli med 7-åringar. Det var ju ett tag sen.

Nej, nu glömde vi det viktigaste; Min födelsedag, som händer och sker imorgondag.

Jomen just.

Nu har jag precis tackat jag till en kväll med tunna och grill, vilket nog blir väldigt trevligt. Trots att Puff inte är där och håller min hand ska jag se till att hålla nivån acceptabel. Inte Ryssland ikväll! Lyckades även bli övertalad att hänga med på festligheter imorgondag. Vem kan motstå Mallan? Som för övrigt kom med den briljanta idén att Mallan och Mallan borde bli ett par. Så himla enkelt då! Detta får diskuteras mer imorgon, nu ska jag ut och springa för att göra mig välförtjänt av en trivsam kväll.


Vad är det jag ska göra?

Jaha. Vad gör vi idag då? Det är ju faktiskt fredag. Knappast något man märker när man är som jag. Mellan skola och jobb. Det vill säga relativt sysslolös. Jag är lite less på det faktiskt. Men å andra sidan bör jag njuta, för snart börjar skolhetsen och så drar träningen igång på riktigt. Då blir det full fart. Kanske bara ska njuta av att inte behöva gå på mer än halvfart nu ett par dagar till? Kanske ska det. Kanske hänger jag med på tunna och grill ikväll. Kanske gör jag det.

Kanske ska jag promenera iväg och plocka upp en Metro på uni? Ja, det ska jag nog. Och kanske kolla läget lite inne på UB, sakta men säkert börjar komma tillbaka till skolvärlden.


Magiska bönor.

Igår pratade vi om drömmar. Och så pratade vi om en annan sak. Och ironiskt nog så drömde jag om det, vilket jag alltid har en tendens att göra när jag pratat om det. Således uppmanar jag mig själv att inte prata om det. För när jag drömmer om det blir jag liksom bara helt trött i huvudet. Det är inte värt det. Det man inte pratar om, det slutar till slut att finnas. Och vissa saker borde bara försvinna. Det finns så mycket annat, ju.

I've got magic beans. För det har jag. Och jag kan klättra hur högt jag vill!


En till önskan!

Klockan slog just Sex and The City på trean och eftersom jag har en tom kalender nu så här innan skolstart blir det definitivt dubbelavsnitt. Och jag kom på att jag skulle bli en ännu lyckligare människa än vad jag redan är om jag var ägare av hela boxen, alla sex säsonger. Varför har jag bara tvåan?



Sen säger jag god natt med en favorit från Barca.

Pling plong. Vem kommer nu?

Hur ofta händer det egentligen att det plingar på dörren bara så där utan att man väntar besök? Inte så ofta. Inte hos mig i alla fall. Idag hände det, twice!

Första gången jag öppnar dörren står där en liten tomte. Jag tror nästan att han var en tomte, han var så kort. Han påstod sig vilja gå till botten med grannarnas TV-problem. Tydligen gick ledningarna uppåt i huset. Don't ask. Han var nog egentligen en tomte. Kanske utsänd av Tomten för att reka läget inför julen. Vad behöver detta hushåll, liksom?!

Andra gången står där en man och pratar i hundraåttio. "Va? Vad säger du?" var jag tvungen att kläcka ur mig. Han påstod att vi inte betalat vår TV-licens, men efter att ha sagt att det har vi visst och förklarat att min roomie ibland får heta sitt andranamn i stället för sitt tilltalsnamn tackade han för sig och gick. Jag lovade att klistra upp roomies andranamn på dörren. Jorå.

Nu behöver det inte komma någon fler. Inte idag i alla fall. För dörrklockor som ringer när mörkret har fallit gör mig lite rädd. Lite mörkrädd.

Du får om du vill.

Om du inte har något för dig på måndag eftermiddag så får du hemskt gärna komma förbi och fira att jag har den äran att fylla år då. Själv tänkte jag fira med att baka lite. Du får smaka om du vill. Varmt välkommen!



En femma för hela veckan.

Idag när jag var ute på vandring såg jag plötsligt en kundvagn i ett dike. Det var ganska nära MAXI och jag funderade på om jag skulle ha styrt den tillbaka till sitt bo. Jag menar, jag hade gjort en god gärning och tjänat en hel femma bara så där! Av oklar anledning gjorde jag det inte. Mest för att det kändes jobbigt att styra på en kundvagn och lite för att jag så klart inte ville att folk skulle tro att jag var boven.

Händelsen fick mig i alla fall osökt att tänka på vad som blir Dagens Sunes Sommar-citat;

"- Men vad har du där då? Vad brukar du ha där då?
- Det är en femma, den ska räcka hela veckan.
- Det räcker för lilla svängen."

Vi låter Rudolf få sista ordet i dagens bloggande. God natt, helt enkelt. 

Mat-aha-upplevelser och gymnasterna.

Varför har ingen berättat för mig att man 1) ska äta havregrynsgröt med kanel och äpple och 2) ska äta våfflor med grädde och banan? Vissa kombos är ju bara för fantastiska.

Vad mer som är fantastiskt är mina älskade gymnastikbrudar. Så himla härligt att vara tillbaka i hallen igen. Med hela gympafamiljen. Där mår jag verkligen bra. Mindre bra mår min hand. Den värker verkligen nu efter att ha passat lite mer än jag borde. Vårdcentral? Jo, jag ska nog. Imorgon kanske.

 
Ja, ungefär så kan det se ut. Och ska se ut. Måste bara fixa handen först!

Morning!

Vi börjar dagens bloggning med ett skönt citat, tycker jag. En liten dialog faktiskt;

"Ja kan väl int rå föör att ja ä blyg..."
"Blyg?! Du ä ju faan sjukligt tyst!"

Vilken film?



06.00 ringde klockan imorse och de två fiskmåsarna kröp upp i soffan med täcket och kikade handboll. Riktigt mysigt faktiskt. Vi kom osökt att tänka på en liknande händelse då KB var med och bjöd på sockerkaka och kaffe. B, minns du?! Those days, som vi ofta brukar säga.

Men nu är det en dag idag och jag ska nog ta en liten prom, fortsätta pricka av på Att-göra-listan och sedan möta ovan nämnda B för en day of fun. Det ser ju riktigt lovande ut. Särskilt med tanke på att kvällen bjuder på träning. Sen är den stora frågan om vi denna tisdag ska lösa världsproblem och dansa eller inte?


The big twenty two!

Om prick en vecka lämnar jag tiny twenty one för the big twenty two. Födelsedag alltså! Det ser jag givetvis fram emot. Jag är av åsikten att aldrig släppa taget om det glada barnasinnet, och således aldrig sluta vara glad och förväntansfull inför födelsedag. Detta är vad som står på listan av önskningar;

- En verktygslåda. En bra kvinna reder sig själv!
- Ett förkläde, jag har haft mina ögon på ett rött Marimekko.
- Åh, allmänt prylar med Marimekko-motiv.
- Kakfat i tre våningar i vitt porslin. Det finns ett sådant på Indiska, javisst!.
- Snö eller Pilgrim kanske?
- Le Petit Prince, på franska då givetvis. Övrig skönlitteratur uppskattas också.
- Blommor, jag älskar fina blommor.
- Ett redigt regnställ. Seriöst, morbror Benis röda byxor från 60-talet är inte okej!
- Musiikki kanske. I form av riktiga skivor då.
- Och så självklart fred på jorden.


Något av detta skulle nog göra mig lika glad som trägaffeln gjorde förra året!


Bara en mindre lyckad.

Vart tog den här tiden vägen? Det är det ingen som riktigt vet. Idag blir jag lite ledsen när jag tittar ut, men hävdar ändå att det är sommar hela augusti. Idag är bara en mindre lyckad sommardag. Tretton grader, regn och storm. Ibland är sommardagarna sådana. Men håll ut, imorgon blir det nog sommar igen. Kanske?





En klassiker.

Dagens Sunes Sommar-citat:

"Sol i sinne. Brun inne. Rudolf."

Det kanske inte är så farligt ändå.

Vissa situationer är ju bara för underhållande. Och en stadig kurva uppåt, cirka fyrtiofem graders lutning, är kanske inte så farlig som man kan tro. Jag har mycket att lära. Det är bra. Säg till mig på skarpen bara. Sen finns ju alltid Sunes Sommar om det krisar, och där kan man finna svaret på det mesta.

Det jag undrar absolut mest över just nu i skrivandets stund är om krusbär gör sig bra i smulpaj. Vet du? Jag tror det kan vara ett vinnande koncept. Jag menar, jag bara älskar krusbär och smuldeg är ju gott. Det man dock kan fundera på är hur man ska göra med bären. Behåller man skalet på eller?

You gotta love Suomi.



Javisst! Kyllä.

Lugna gatan.

Dagens Sunes Sommar-citat:

"Ja, jag kan ju påpeka att jag inte försökte stjäla den här, för vi har en egen.. Som i och för sig kommer stå ganska tom nu, för vi ska på semester, så det blir lugna gatan här!"

Looks like we made it!

Jag gjorde det! Sprang alltså. I trettiofem minuter lufsade jag på och tänkte att jag ville hem. Kände mig ändå lite duktig och sov sedan lika länge i solstolen på balkongen. Och ja, eftersom springturen blev av blev också jobbfesten av. Vi åt mycket god middag och Larsa blandade massor med spännande drinkar åt oss. Personliga favoriten kan skådas nedan. När det började spritta i benen och skämten blev för låga gick vi ut och dansade och dansade och dansade. Jag älskar att dansa! Åh, det var en kväll i toppklass. Indeed.


Vad får jag om jag gör det?

Så sjukt, sjukt trött. För när Sex and The City började igår när jag råkade sitta framför TVn kunde jag bara inte stänga av. Jag hade tänkt låtsas att jag inte visste att det var ett avsnitt till, och bara råka sitta kvar och inte kunna stänga av igen, men någonstans sa mitt förnuft emot. Annars hade väl Namita gjort det.

Igår tänkte jag jättejättemycket och jättejätteseriöst att jag skulle ta en springtur. Men då det blev en powerwalk (och powertalk) med en vän blev det inget av den planen. Så idag på jobbet tänkte jag jättejättemycket och jättejätteseriöst att jag skulle ta den där springturen när jag kom hem.

Nu är jag hemma. Och trött, som nämnt. Så jag behöver en morot. Vad får jag om jag kutar lite i cirkus trettio minuter? Svar; Gå ut med jobbgänget. Här är vi hårda. Inget spring = Ingen utekväll med jobbet. Och jag vill verkligen gå ut med jobbet. Jag och Sarah har peppat hela dagen. Så då kör vi väl då!



Gissa staden!

Vissa saker ristas i sten.

Dagens Sunes Sommar-citat:

"Nej, Håkan, vi ska inte till Ankeborg. Älskade, lilla pojke, ett beslut är ett beslut och ett beslut håller man sig till, okej?!"

Blir man inte glad så säg!?

Så här kan livet se ut när det är som allra, allra bäst. Jag låter bilden tala, för det sägs ju att bilder kan göra sådant. Det enda jag vill säga är shiny happy people having fun!


"Jag hatar dig!" "Jaha?!"

Åh, himmel, himmel, himmel! Jag blir lycklig ända in i själen. Jag skrattar så jag kiknar. Högt skrattar jag. I min ensamhet. Ibland nästan lite hysteriskt. En av de bästa filmerna i världshistorien rullar för andra gången i mitt vardagsrum. Vilket mästerverk. Sunes Sommar är så stört bra alltså. Det levereras line på line på line. Jag kan inte sätta ord på hur rolig den är. Helt klart en favorit. Rudolf in my heart.

 



Dagens Sunes Sommar-citat:

"He's making cement for German people. But just press the button and Rune will be here like a skott!"


Jordgubb eller kokos?

- Strawberry or coconut?
- Always coconut.


Jag slängde den som luktade kokos och köpte för någon vecka sedan en som luktar jordgubb. Så himla trevlig den är. Den luktar jättegott. Jag gillar den. Kokos passar sig liksom inte här.

Minipärlan har koll på läget.

Minipärlan, snart två år gammal, läser också min blogg ibland. Tittar i alla fall på bilderna. Detta var tydligen en av hans kommentarer;

"Å - Milon - dricker - vin!!!"

Jorå, han har koll på läget helt enkelt. Sist vi sågs lärde jag honom den otroligt viktiga frasen "Milon är bäst" och även "Blåbär är nyttigt". Det gäller att ha koll på det viktiga i livet. Och då undrar jag så klart om han vet vad det är på den här bilden. Minipärlan, vet du?


En plåga? Tvek.

Idag frågade radion mig, och alla andra lyssnare, vilken låt som varit årets sommarplåga. Jag väljer nog Leona Lewis - Better In Time. Fast jag kan nog inte säga att det är en plåga, för jag gillar den. Jag gillar låten och jag gillar hennes grymma röst. Sen är hon sjukt vacker också. Snacka om hela paketet. Definitivt inte en plåga, men sommarens låt, för mig. På ett och två och tre sätt.


Just nu. Just så här idag, en sådan bra dag, tänker jag att det kunde nog inte vara bättre. Det var det absolut bästa som kunde hända. Det är så rätt, ändå. Ja, faktiskt. Bättre med tiden.

Att börja en dag.

Vissa dagar börjar helt klart bättre än andra. När man går och lägger sig med sprängande huvudvärk och vaknar upp utan är lyckan total. Blir det bättre eller sämre när man drar upp rullgardinen och möter solsken? Svar; Bättre. Njuter man eller njuter man när man har dukat upp en god frukost och det ligger en Cosmo på köksbordet? Svar; Man njuter. Och länge också. Med lite kaffe och vinbärspaj till och med.

Nu ska jag promenera ner på stan och införskaffa aftonens viktigaste ingrediens. Vilken pangdag det här är. Bara njuta och njuta och ikväll ska jag minsann dansa tills skoskaven sätter stopp och då ska jag dansa ännu lite till, för vem bryr sig om skoskav när livet leker?! Skål för dagen!



Och dagens låt. Alla dagar.


Det är så det ska vara.

Igår somnade jag med ett stoort leende på läpparna. Och jag kände mig väldigt glad för min egen skull. Grattis jag. Tack jag.

Sammanfattningen.



Jaa, så kan det gå. Hårt liv. Bra liv. Jättebästa sommaren. Som absolut inte är slut än. Augusti är en sommarmånad. Jag fyller år på sommaren, så minst sjutton sommardagar till har vi att leva hårt. Jiho!

Brinner man för något, så gör man det.

Hört på SF, mitt i en biljakt i filmen The Dark Knight (givetvis på det härliga Umemåle);

- Neeeej! Snygg-jävla-lamborghinin!

Vem som helst kan väl räkna ut.

Det som åker upp, måste komma ner. Så säger man ju. Det kanske stämmer så. Det är väl inte mer än väntat, men omöjligt att tänka på när man svävar. Just nu klickar det inte. Smärtan i den jävla handen och så den vanliga känslan då. Känslan av oändligt hat. Och så den lilla, lilla, lilla människan som knappt finns. Vart är axeln? Vilken axel? Varför då? Men jag sa ju...

Skadad.

Jag är skadad. Jag kan inte ens hålla en penna normalt. Fy fan vad ont det gör. Och det var inte ens ett coolt sätt som skadan uppstod på. Löjligt. Jag tycker det är töntigt att vara skadad. Kan det inte bara gå över då? Helvete!

Gymnastiktänket.

Nu så. Nu börjar jag komma in i gymnastiktänket igen. Just nu känns det fantastiskt bra. Jag riktigt längtar efter att börja dra i alla trådar igen. Det ska bli läger och tävlingar så det står härliga till. Jovisst!

Men först solar vi lite till här ute på Ål. Augusti ÄR sommar.

Kalasbra.

Nu är det kalas, nu ÄR det kalas. Solen skiner (nordanvinden viner, men det låtsas vi inte om), bordet är dukat, grillen är på, jordgubbstårtan står i kylen och tunnan håller på att värmas. Ja till livet, JA till livet.

Kalas!

Ja, vi firar alltså vår stört gamla bror som fyller 35 imorgondag.

Nio. Enkel nia.

Det är nio härliga grader utanför mitt fönster. Det var åttio värmande grader i bastun på Ål och sexton svalkande grader i vattnet. De senare är temperaturer jag gillar. Älskade Ål. Så himla deppigt att måsta åka därifrån för att plikten kallar imorgon. Sånt gillas inte.

Hejdå och godnatt säger vi nu. Det har varit alldeles för mycket tretimmarsnätter innan jobb den senaste veckan. Min käre far påstod sig se mörka ringar under mina ögon. Det kan jag väl aldrig tro?!

I love Larret forever in my heart.

Vad som började med en relativt städad middag hemma slutade i något av ett sjöslag ute på krogen. Vissa tog sig visst in bakvägen, medan andra tog sin in trots lite för låg ålder. Men in kom vi och dansade så svetten rann. Det var en helt fantastisk kväll. Så himla bra! Och jag måste bara säga det; I love Larret forever in my heart!



En gammal goding och ett smakprov på hur det kan se ut när Larret festar till det.

Ditt fel.

När jag får sådana raseriutbrott för att jag råkar tappa min mobil i golvet, eller för att jag inte hittar korken, eller för att blommorna har dött, då är det ditt fel. Det är ditt fel att jag är rädd. Det är ditt fel att jag har stängt av. Och vet du, det är min förtjänst att jag gör allt ändå. Att det går ändå. Äh. Det är som att tala till en död. För mig är det vad du är; död, fast samtidigt äckligt levande.