Woho, Paris, baby!
Läggdags. Tidig väckning imorgon. Paris väntar på mig och då måste jag ju givetvis vara utvilad. Lite läskigt med allt som händer där just nu, men jag hoppas att det är något vi inte behöver stöta på. Ska bli så mysigt att träffa P igen. Mamma kom förbi tidigare med en fransk parlör med fonetik för ickespråknördar "je voudrais une... [zjö vodrä zyn...]". Det ska dock inte skrattas åt utan kan nog komma mycket väl till pass i landet som vägrar tala engelska.
Ja, so long. Bon voyage!
Jingle bells, jingle bells!
Men så måste jag packa klart också. Och jag borde verkligen läsa igenom lite litteratur. Men på något sätt känns det lättare i ett hem av julpynt. Och när Roomie kommer hem från träning blir det glögg, lussebullar och vört. Finally; Vört - 2 för 40 på MAXI. Sånt gillar vi.
Jingle bells, jingle bells!
Det strålar en stjärna!
Jul, jul, strålande jul,
du gör mig alltid lika glad.
Fiskmåsarna skräner.
Från badrummet: Har du sprayat med din glansspray?!
Från datorn: Ehh...jaa...
Från badrummet: Jag märker det. Det är halkigt på golvet. Livsfarligt!
Från datorn: Hehe, ojdå!
Andra halvan sporrar första.
Ja, så här går det alltså till på hjärnkontoret. Det diskuteras och resoneras. Grabbarna jobbar som ett lag. Mot bästa möjliga resultat under en trivsam miljö.
Morgondagens sysslor.
Det verkar som om all hunger som uteblivit de senaste dagarna har valt att infinna sig nu. Vad gör man åt problemet? Tar en banan och slår sig ner med Seinfeld. Det känns helt rätt!
Vi är på samma lag och sitter i samma båt. Coaches hade mindre roliga nyheter att meddela idag, men tjejerna kunde ändå ta det och var med på att göra det bästa av situationen. Det känns skönt. Nu peppar vi upp!
Jag har vilat och vilat och vilat.
Enligt en något osäker källa ska Johnny Depps fru ha tänt alla juleljus i Paris igår kväll. Sådan info gillar vi. Enligt aftonbladet.se står Paris i lågor på grund av ungarnas attack mot polisen. Sådan info gillar vi inte. Juleljus, people, juleljus! Det räcker för upplyysning.
Julpynt del två och tre.
Hejdå mitt huvud. Vad händer? Allt måste gå i slowmotion. På torsdag är jag frisk minsann.
Sjukdom.
Kan du förstå.
Mindre fint känns obehaget som slagit sig till ro i huvudet. Ordentligt. Och lite lätt i halsen. Och jag måste renskriva hemtentan. Imorn ska vi lämna in den. Kan du förstå, fyra dagar före deadline!
Glada miner under prisutdelningen.
Ett obehag.
Tävling alltså. Jag är lite nervös. Är helt övertygad om att tjejerna kommer att dansa upp alla motståndare på läktaren. Det är inget snack om saken. Men vilka ögon domarna valt att ta på sig kan man aldrig veta. De gillande? De kritiska? De nyskapande? De uråldriga? De nyskapande är att föredra för oss. Peppa!
Jag kunde inte hålla mig längre.
N: AAAHH!!!
M: Va? Vadå? Vad är det?
N: En ljusboll där borta i fönstret! Jag ser att det är det!
En reaktion från Roomie härom dagen. Så jag hoppas att hon blir glad när hon kommer hem mitt i natten imorgon och möts av en ljusboll i vårt fönster också. Jag blir glad av att titta på den.
Den gula säsongen är här.
Inte enligt planer.
Den flitiga studiegruppen har nu skrivit klart hemtentan och det känns otroligt bra. Resten av dagen ska ägnas åt storstädning, eftersom inte heller det blev av igår, och jag börjar må både psykiskt och fysiskt dåligt över röran.
Mot skinande ytor!
Hemtenta och pysselkväll.
Mår lite dåligt över hur ostädat det är runtomkring mig. Måste ta itu med det nu. Först iväg på uppdrag dock. Posten och MAXI, det är magert i kylskåpet. Lean, lean, lean!
Trevlig helg!
Sadelskydd på huvudet.
Rörigheten fortskrider. När jag kom ut från skolan höll jag på att sätta sadelskyddet på huvudet och trä mössan på sadeln. Nog för att jag är ovan sadelskyddsanvändare (Roomie får plocka in det efter mig ibland) men dum är jag ju inte så jag kunde snabbt identifiera problemet. Väl inne på hemmets kvarter svängde jag av mot dörren tills jag insåg att jag kan faktiskt inte cykla in i trapphuset och upp för trapporna.
Grabbarna på kontoret har inte fått något kaffe idag, kanske har förvirringen med det att göra. Ska snabbt se om en så enkel åtgärd som en kopp kaffe får igång springet igen (måste baka bullar snart!).
En torsdag på Hjärnkontoret.
Ooh. Cykelföret ser inte trevligt ut. Är det blött, är det halkigt? Det återstår att se. Tomten är på TV och jag är trött. Idag är det torsdag och sista lektionen språkhistoria. Det tar emot för VG-jägare att inte ge hemtentan en chans, men det är inte värt det. 1,5 poäng! Helt sinnes. Såklart kan inget gå smärtfritt och nu börjar ett räknandes hit och dit. Till våren ställer Coaches mer krav. Ikväll är det träning med fokus på tävling och det känns bara bra. Tydligen ska ett första utkast på c-uppsatsen in imorgon, fredag, never gonna happen! Det var länge sen jag träffade Pärlorna.
Så ser det ut på Hjärnkontoret idag. Lite rörigt, kan tyckas. Men det är så grabbarba jobbar. Grabbarna skulle för övrigt inte tacka nej till en Daim eller annan chokladbar.
Berätta aldrig för någon...
...att du inte tycker om djur! Särskilt hundar. Det verkar vara lika med socialt självmord. Folk tittar i alla fall konstigt på en och drar en förvånad suck.
Jag har i hela mitt liv varit väldigt skeptisk till människans, så kallade, bästa vän. Kan vara för att den enda kontakt jag hade haft med denna varelse var en attack av två unga och leksugna schäfrar som skulle skolas till polishundar. Vem vill bli vän med en sådan? Jag har alltid varit nära att kissa på mig när en sådan kommit för nära mig. Djur är oberäkneliga. Vad tänker de? Vad vill de? Allt som inte kan prata är läskigt (det är nog däför jag är lite rädd för bebisar också).
Men! Det finns faktiskt en liten vän av hundsläktet som jag gillar. En liten galen varelse som äter skor och jagar tennisbollar. Hon är min vän och har gjort mig lite mindre skeptisk till övriga i hennes kategori. Vi har klickat, vilket bevisats när hon kommer springandes till mig och inte till sin husse/matte (vad är vad?).
Söt hund, japp. Men när P leker med henne så hon blir så exalterad så att hon visar tänderna då är jag sådär nära på att kissa på mig igen. Vad tänker hon? Kommer hon att äta upp mig? Jag kan i alla fall säga att jag gillar en hund och att jag ogillar övriga lite mindre. Och den hund jag gillar saknar jag faktiskt lite.
Det behövs.
Det är kallt här i lägenheten. Ljusen behövs, inte bara för mysfaktor, även för överlevnad.
Lite groggy efter gårdagen.
Drygt tio timmars sömn senare är jag återigen i normalt tillstånd. Ja, förutom efterdyningarna. Har knaprat morötter frenetiskt sen jag kom hem från skolan, men känner att det inte riktigt räckte som lunch, så matlagning får bli nästa projekt.
Dagens mål: Skriv något, bara något! Skriv, skriv, skriiiiv!
"Det här är värre än vi trodde."
Personen bakom skärmen borde inte få tillstånd att vistas bland folk idag. Detta konstaterades efter en snabb titt i spegeln. Hårområdet är smutsigare än på väldigt länge och luggen meddelar genom sin talesman att "Det här är värre än vi trodde." Hårprodukterna har gemensamt gått ihop och ska stötta nämnda person in i duschen vid senare tillfälle idag. Stråna kämpar för sitt liv och håller ihop i hopp om att duschen kommer att bli av.
För övrigt är personen bakom skärmen trött och behöver påfyllnad i koffeinförrådet.
Heaven and pancake.
Jag har insett att eftersom jag pulat på med allt annat skolan haft att erbjuda (läs: har krävt) fram till denna dag så måste det bli tjugofyrasjujobb nu för att få det här till något sammanhängande på minst 6000 ord. Heaven and pancake! Äh, med lite pannkakor på vägen så kommer det nog att gå bra. Får föra över julstämningen på uppsatsskrivandet istället för tvärtom.
Ja, ska det bli något tempo är det lika bra att jag går och lägger mig nu så jag orkar göra morgondagen så lång som möjligt. Good night, sleep tight and don't let the bedbugs bite!
En Vänner-scen.
Idag hade jag ingen musik i öronen och spelade således upp en rolig Vänner-scen för mig och bara mig. Från TOW The Dollhouse. Det är faktiskt en scen tillhörande kategorin "Rachels roligaste". För icke insatt kommer ett kort referat: Phoebe visar upp sitt egengjorda dockhus som bland annat har ett rum gjort av lakrits, ett aromarum och producerar såpbubblor. Denna scen är rolig för att:
1. Rachel har snickarbyxor på sig.
2. Rachel flaxar med armarna och gör ett okontrollerat glädjehopp.
3. Se 1 och 2, återigen.
And we've done it again!
Imorgon ska jag börja med c-uppsatsen på riktigt, for real, som vi säger på Engelska institutionen.
Ibland är man party och ibland ser man film på tv.
Igår var vi partybrudar jag och Roomie. Lördagsplanen började med bloggopera, blev bio då vi gjort en avstickare för att köpa cola och därmed slösat femton minuter, gick sedan vidare till att hyra film och landade i slutet på att vi såg en film som gick på tv. Ibland är man party och ibland är man icke-party.
I fredags var livet en fest då vi på riktigt avslutade litteraturen och kulturen, men nu har man tyvärr ingen anledning att skjuta bort c-uppsatsen längre. Jag hoppas av hela mitt hjärta att kommande vecka kan ge resultat. Annar är det panik på riktigt!
Kära klassen. Ha-ha.
Såg även en obehaglig människa och höll på att fälla en otroligt elak och sarkastisk kommentar men jag höll mig. Varför vet jag egentligen inte. Håller man på med smutsiga affärer borde man få skit i ansiktet.
Godnatt!
Till Jonas Paro, bara.
Skumt, så fort det går.
Jag gillar klassen. Det var mysseminarium idag där vi mer pratade om livet i allmänhet, och konstiga maträtter, än om filmen och texten. Passande. Och Anna hade med sig sockerkaka med lime. Fredagsfikat var en bra idé. Nu är det bara lite skrivande kvar och sen är både litteraturen och kulturen slut och vi belönar oss själva med buffé på Norrlandsoperan. Tiden går så fort. Nu har vi läst sju böcker, sett fem filmer och läst gud-vet-hur-många kompletterande artiklar och analyserat så man knappt kan tro det. Har vi verkligen gjort allt det där? Det känns som att vi började nyss. Skumt. Vi förtjänar att skåla i lite öl. Cheers mates!
Att vara stolt.
Har klämt ut 973 ord på uppsatsen och har således 527 kvar. Jag vet inte alls hur det ska gå till för det känns som att jag har skrapat längs kanterna med kniv för att få ut allt ur ketchupflaskan. Men, som min kära vän B en gång uttryckt det; "Vi gick ju faktisk text, bild och ordbajsning på gymnasiet!" . En linje som jag för övrigt hört att de tagit bort. Undrar om det var just det där med bajs som gjorde att folk kände sig olustiga?
Jamen du ser, läsare, ordbajsa kan jag. Så, 527 here we go!
Nämnde jag att jag är stolt över tjejernas insats ikväll?
November månad.
"Vad händer med kroppen varje november månad? Den blir orkeslös, sover dåligt och allmänt trött. 2007s november inget undantag.
Jag har lyckats vrida på dygnet och nu är det verkligen helt skruvat. 3.25 visar klockan för tillfället och jag suckar. Hjärnan går på högvarv, pulsen stressar. Inte konstigt att jag inte kan sova. Det är som att massor med små gubbar springer fram och tillbaka i korridorer och upp och ner för trappor - I MIN KROPP! Get out, liksom.
Jag hinner bara tänka den där åh-detta-är-en-trevlig-tanke-som-ska-få-mig-avslappnad-och-trött-tanken i en sekund innan alla (med betoning på alla, verkligen) andra tankar dyker upp. 'Hej' säger de. Det känns som att de flinar åt mig. 'Vad ska du ha för thesis statement i din uppsats och när ska du hinna skriva den, den ska in på fredag?' och 'Hur blir det med beställning av dräkter egentligen?' och 'Vad ska vi äta till korven imorgon?' och 'Hur ska pengarna räcka till, jag måste verkligen söka ett jobb?' och så vidare och så vidare. Gubbarna i korridorerna och trapporna får spunk (tack Pippi). De vet inte vad de ska ta sig till och springer ännu lite mer. Ännu lite fortare.
Det hjälper ju knappast att veckorna går så fort. Det känns bara stressande. Kommer jag verkligen hinna allt? Och sova också? Helst skulle jag sova mig igenom november och hyra en stand-in. 'Sköt allt grovjobb, jag kommer tillbaka till glöggdoft och tomteluvor'. Men det går ju inte! Eftersom jag är perfektionist och inte litar på någon annan. Stört, jag vet.
Småsaker suger musten ur mig och drar bort glädjen ur egentliga glädjeämnen. Också stört, för egentligen är jag glad. Men det är novembers fel. Jag skyller helt och hållet på november.
Gubbar, sluta spring, jag behöver SOVA!"
Ja, ibland blir man inte klok. Men trots att cykellåset hade frusit imorse och jag har lite för lite tid att göra lite för mycket är jag på bra humör idag. Innerst inne vet jag att allt kommer att bli gjort, cykellåset kommer att tina en vacker dag, gymnastiken är egentligen glädjekällan och inte stressmomentet och snart är det julpyntsdags.
Jag vill passa på att skicka en väldigt stor och såndär mysig kram till alla som föraktar november likt mig själv. Speciellt till de jag själv gillar. Det är vi mot november. Och det bästa är att vi vet att november dör varje år, men vi får minsann leva vidare och lukta på glöggen som Karl-Bertil. Är inte det anledning nog att vakna med ett leende så säg?
Mamma: Jag hoppas att du förstår av ovanstående text att jag är glad och mår bra, trots vissa stressmoment och ett berg-och-dal-bane-humör. Men det är novembers fel. Du är snäll och otroligt bra. Pappa också. Puss!
Hjärnkontoret - en inblick.
Ungefär så ser det ut på mitt hjärnkontor för tillfället. En arbetsplats med lite udda tider, här snackar vi inte vanliga åtta-till-fem-kontorstider. Nepp. Mer random, kan man säga. Kontoret är bemannat när det känner för det och för tillfället är det mycket liv och rörelse.
Va?
När man borde förstå.
Självlur.
Om man lägger vindruvor i en skål som det står godis på så kan man liksom lura sig själv lite.
Det var inget konstigt.
Passopp! Din deadline är imorgon!
Passopp! Imorgon är det deadline.
Ps. Jag sa nyss till en telefonförsäljare att jag inte var hemma och inte heller visste när jag skulle komma hem. Imorgon kanske jag är hemma, så testa då.
De måste bort!
Sen måste jag bara få dö av i soffan ett litet slag. Jag ger mig själv tillåtelse till det, ja.
Min far var snäll mot Saaben på fars dag.
Till något helt annat. En liten Pärla som också vill hänga med i svängarna:
Pärlan: Men vad pratar du om egentligen?
Jag: Jag berättar för farfar vad som händer i ett tv-program.
Pärlan: Vadå för tv-program?
Jag: Desperate Housewives. Det är ett vuxenprogram, kan man säga.
Det går några sekunder och jag pratar på...
Pärlan: Hallå, kan du inte prata med mig nu?
Jag: Okej, det kan jag. Vad ska vi prata om?
Pärlan: Berätta för mig om det där tv-programmet.
Hejdå säger jag nu och lägger mig med boken. Den sista boken. Kan du tänka dig! Godnatt till er lyckliga själar som får sova inatt. "Sova är viktigt. Man blir mycket mer effektiv när man är utvilad. Tänk på det." - Min Far.
Oops, I did it again.
Sjöblöt om fötterna var jag också.
Pluggångesten.
Vi hade kunnat göra snöänglar. Vart är du?!
Uselt lördagshäng.
Spegelbilden.
Burrrr!
Hade en väldigt trevlig kväll igår. Vi varvade uppdateringar, skvaller och suck över manssläktet med nostalgitrippar. Oj, så många gånger man kan dra samma gamla historier och skratta så man får kramp. Ännu mer skrattade vi när vi gick igenom bildbevisen. Min vän drog hem där i natten och då ringde P och höll mig vaken till halv fem. Himmel!
Det faller ner små miniminiminiflingor av snö utanför fönstret. De är verkligen pyttesmå. Har försökt lösa köldproblemet med en morgonrock och miljontals ljus. Har jag ingen ursäkt för att inte skriva längre? Åh. Typiskt. Eller, jag kanske måste städa?
Fredagskänslan.
Ikväll blir det fika med B. Kanske en drink? Jag känner av fredagskänslan lite lätt.
Vad gör du?
Men om sanningen ska fram så kan jag säga att jag har faktiskt gjort klart ovanstående.
Nästa projekt är att sova. Det har jag hört att vanligt folk gör vid denna tidpunkt. Så, godnatt!
Dagens lycka samt dagens citat.
Idag är lycka...
...Dunderträning! Vi hann gå igenom alla redskap och det såg grymt bra ut.
...Att ösa på med Fångad av en stormvind samt My number one i bilen hem.
På väg till träningen körde jag bakom plogbilen. Den körde 30. Jag körde om. Det var en till plogbil på vägen. Jag vet inte varför, men jag bara skrattade för mig själv. Tur att plogbilen var ute och jobbade då snön verkar ha bestämt sig för att regna bort nu.
Dagens citat:
"...her fair bare hair..." - Okänd. (Ja, vi är språknördar.)
Det luktar snö!
I november gillar jag snö. Det jobbar liksom upp stämningen inför julen och så luktar det sådär härligt snöigt ute. Idag tittar jag ut över ett snöigt kvarter och undrar lite oskyldigt vad Roomie skulle tycka om att komma hem, efter en helg med landslaget (viktig info!), till ett julpyntat hem. Frågan är ju.
Jag hoppas i alla fall att min vän snön tänker bosätta sig här ända fram till nyår. Se, det finns ju massor med plats här på kvarteret. Det är ju bara till tröskeln, liksom Tjorven skulle ha uttryckt det. Snow on snowy people!
Ett utlägg om min trötthet.
Skunk!
Oj, oj. Ha, ha. Ingen luft. Det var länge sedan jag la mig på golvet av skratt. Ikväll hände det. Namme hade visst googlat in sig på Skunk tidigare idag. Jag rådger er att göra detsamma. Knappa in det gamla användarnamnet samt lösen och sen kommer ni också att ligga där på golvet. Kippa efter andan. Kvidandes av skratt. Utan tvekan roligast: "Jag heter Johanna men kallas för Bornie" Bornie. BORNIE! Andnöd. Alldeles för roligt.
Haha, jag skrattar mig iväg till sängen. Denna resa till det förflutna gjorde min dag.
Den roliga matkassen.
Bara en mamma i världsklass kan konsten att göra en grå och tråkig måndag mycket trevligare med en sån matkasse. Värt att notera är ju även hur lätt jag roas och hur schizofren jag är i min humörkurva.
"Gå och lägg dig."
Hejdå. Ha en jättebra tisdag.
En natt som ska bli god.
Men vad kul. Verkligen jättekul.
Håll dig på avstånd från mig idag. Och ska du envisas med att vara i min närhet, öppna för guds skull inte munnen. Andas tyst, tack, och smaskar du när du äter drämmer jag en stekpanna i huvudet på dig. Jag är på strålande humör. Uppsatsglädje (gånger tre) och läslust så det står härliga till. Extra krydda med roligt dräktfix och tävlingsplanering. Idag har jag inte lust och tänker minsann skita i det sistnämnda.
Prio ett är läsa bok. Vad kul det ska bli. Det ser jag fram emot.
Och förresten, att Umeå fastslås som norrlands bästa sommarstad säger väl ändå mer om norrland än om Umeå? Så sluta sträck på halsen alla Umeåbor, det är inte så mycket att vara stolt över.
Är det okej?
En sån helg.
En bild sägs säga mer än tusen ord och jag skulle vilja sammanfatta med:
Vi är redo.
Imorgon flyger vi sydväst. Det ska bli himla trevligt. Ha en bra helg, gott folk!
Dagens nostalgibild.
Definitivt dagens nostalgibild. Det där var en rolig resa och kolla hur många vi var!
Dagens outfit.
Åkte buss hem från stan med den omtalade Reggaechauffören. Det var första gången för mig och precis lika trevligt som jag hade föreställt mig. Skönt flow liksom.
Ikväll har Bästa premiär och jag håller tummarna. Inte för att det behövs egentligen. Hon är en stjärna och kan inte vara annat än grym. Det ska bli så kul att se henne på lördag.
Plikten kallar och det är dags att börja producera något av de där två kilona med köttfärs som ligger och trycker i frysen. Biffar och potatis. Kan det bli mer husmanskost?