När hjärtat smälter.
Det är samling. Coach står och förklarar vad som ska göras och vad som ska plockas fram. Lite lätt irriterad över småprat och ofokus och har hunnit höja rösten en gång. En gymnast räcker upp handen. Ja?
"Vad fin du är."
Och fler av dem stämmer in och Coaches hjärta smälter. Söta barn gör mammas dag ibland.
"Vad fin du är."
Och fler av dem stämmer in och Coaches hjärta smälter. Söta barn gör mammas dag ibland.
Hälg. Älg.
Träningen igår var helt fantastiskt bra. Så himla kul. Nöjd, nöjd, supernöjd. Sen kom jag hem till en kväll som var någon slags vin- och chokladkväll. Och Lainen hade bakat drömmar. Lainens drömmar är inte dumma. Riktigt trevlig kväll. Riktigt bra torsdag. Och så blev det fredag idag och det är ju inte helt dumt. I eftermiddag ska jag leka med pärlorna. Mys. Jag tror det här blir en myshelg. Känner mig sugen på det.
Nu är jag sugen på frukost. Jättesugen.
Nu är jag sugen på frukost. Jättesugen.
Joo, hon lever.
Igår undrade Namita och Vickan om Bree verkligen lever längre. De hade någon slags teori om att hon stannat kvar på ön i Medelhavet. Jag blev lite osäker själv faktiskt, för hon har inte riktigt visat sig på senare dagar. Men så idag fick jag det klart för mig, hon lever. Helt klart.
Det var i omklädningsrummet på IKSU som en kvinna just hade kommit ut ur duschen. Hon torkade sig om kroppen och började sedan klä på sig. För att slippa bli blöt om fötterna (I guess) la hon sedan sin handduk på golvet och stod på den medan resten av bestyren fortsatte. Då var det en röst i mitt huvud som tänkte "Åh, herregud! Jag hoppas verkligen att den där handduken åker rakt ner i tvättkorgen när hon kommer hem och att hon inte tänker torka sig mer med den, så skitigt som det är på det här golvet."
Så, ja, hon lever. Om än kanske lite i skymundan ibland.
Det var i omklädningsrummet på IKSU som en kvinna just hade kommit ut ur duschen. Hon torkade sig om kroppen och började sedan klä på sig. För att slippa bli blöt om fötterna (I guess) la hon sedan sin handduk på golvet och stod på den medan resten av bestyren fortsatte. Då var det en röst i mitt huvud som tänkte "Åh, herregud! Jag hoppas verkligen att den där handduken åker rakt ner i tvättkorgen när hon kommer hem och att hon inte tänker torka sig mer med den, så skitigt som det är på det här golvet."
Så, ja, hon lever. Om än kanske lite i skymundan ibland.
Wrooom!
Ojoj, idag går det i en rasande fart. Prick, prick, prick. Så prickar jag av listan. Men så helt plötsligt stannar jag upp och känner mig lite konstigt. Halsont? Oklart. I förebyggande syfte svepte jag i förbifarten ett glas Esberitox. Inte för att jag är sjuk, men det kan ju inte skada.
Temperaturen i lägenhet är förresten inte okej. I natt vaknade jag och frös så mycket så jag inte kunde somna om. Hello? Så ska det väl inte vara. Dagen rullar vidare och iväg till Bodypump med Lainen ska jag. Sedan ska jag låna ut mitt hår till en frisör. Hon ska kika lite och vill hon ha mig så får hon mig. Dagen idag är en bra dag och det gillar jag. Hepp!
Temperaturen i lägenhet är förresten inte okej. I natt vaknade jag och frös så mycket så jag inte kunde somna om. Hello? Så ska det väl inte vara. Dagen rullar vidare och iväg till Bodypump med Lainen ska jag. Sedan ska jag låna ut mitt hår till en frisör. Hon ska kika lite och vill hon ha mig så får hon mig. Dagen idag är en bra dag och det gillar jag. Hepp!
Språknördshumor och språknördslycka (-skryt).
- Jessica ska trycka upp pins till sig själv: "Rör inte mina pronomen!"
- Läraren ber klassen rösta om det ska vara les eller le. Utgången blir klassen mot undertecknad. Undertecknad vinner och ger sig själv en guldstjärna i kanten. Le soir.
Vardag är vardag och vardag är livet.
Vissa dagar är liksom bara bra. Utan fyrverkerier och skumpa, men med matlåda och kollegieblock. Eftersom vardagen är livet kan man väl lika gärna se till att vardagen är bra? För det ser man faktiskt till själv. Det borde alla lära sig.
Språkhistoria och översättning kan mycket väl komma att bli favoritkurserna denna termin, så språknörden har varit nöjd idag. Korvstroganoff är en av världens godaste maträtter. Ja, jag säger världen. Träning direkt efter uni. Lite klen kände jag mig, men sjukt smidig. Så himla nice. Sen kom motti förbi med middag och det blev nog pricken över i för en riktig pangdag. God mat och mammasällskap. Det gillar jag. Jag har inget akutplugg att ta tag i, utan kan i lugn och ro dricka kaffe, läsa tidningar och stryka tvätt. Tacksamt. Det enda jag känner skulle kunna göra den här kvällen ännu bättre är riktigt god choklad. Vart är chokladen? Okej, den kanske får höra helgen till. Jag har ju i alla fall hundgodis. Mandelbiskvier.
Språkhistoria och översättning kan mycket väl komma att bli favoritkurserna denna termin, så språknörden har varit nöjd idag. Korvstroganoff är en av världens godaste maträtter. Ja, jag säger världen. Träning direkt efter uni. Lite klen kände jag mig, men sjukt smidig. Så himla nice. Sen kom motti förbi med middag och det blev nog pricken över i för en riktig pangdag. God mat och mammasällskap. Det gillar jag. Jag har inget akutplugg att ta tag i, utan kan i lugn och ro dricka kaffe, läsa tidningar och stryka tvätt. Tacksamt. Det enda jag känner skulle kunna göra den här kvällen ännu bättre är riktigt god choklad. Vart är chokladen? Okej, den kanske får höra helgen till. Jag har ju i alla fall hundgodis. Mandelbiskvier.
Två koppar svart kaffe senare.
Det är nog ingen idé att jobba mer med texten. Jag kommer ändå behöva ta fram rättningspennan och använda den flitigt. Så är det bara. Och så ska det vara. Och sudda aldrig, sa Anders. Men jag rättar inte med rött, det ser alldeles för bryskt ut. Passopp, ha en fin en!
Come sail with me.
Sjömannen har inte medvind, han lär sig segla. God morgon!
Ett hundliv.
Jag känner mig som en hund när jag äter mandelbiskvier och bara mandelbiskvier. Jag vet inte ens om det är gott. Egentligen. Men det var det enda jag hittade att stoppa i min mun. Jag behövde något att stoppa i min mun. Nu ska jag nog inte äta fler. Jag har ont i magen. Och är förfärligt trött. Bara en eller två meningar till, sen måste jag verkligen sova.
Det var ju dumt att glömma bort.
Efter att ha utfört andra uppgifter än just gymnastikcoaching under kvällens träning hade jag energi i kroppen och drog och tränade. Mest för att lätta upp hjärtat. Då gäller det att ta ut sig totalt. Fysiskt. Sprang tills jag mådde illa. Pumpade lite axlar, just med tanke på träningsvärken, tills jag mådde ännu mer illa. Stretchade så det gjorde ont. Sen kom jag på att jag har översättning imorgon och det var ju det jag skulle göra efter träningen. Damn it. Så nu är jag tillbaka vid köksbordet, pluggplatsen. Vi har varken ost eller skinka i hemmet så jag knaprar hårdbröd med smör. Bara smör. Jag som inte ens gillar smör.
Hello night, so we meet again.
Huvud, AXLAR, knä och tå.
Idag undrar mina axlar om det verkligen var nödvändigt att stå på händer så många gånger igår. Svaret är enkelt: JA! Tekniken är usel, så träning krävs. Och att fysiken är usel, det kan axlarna skriva under på idag. High five för träningsvärk!
Dagen idag var något av en pärs. Vår nya lärare är en riktig Québeckvinna och litteratur under Romantismen är inte det ämne jag har mest koll på. En svår kombo helt enkelt och öronen och hjärnan har verkligen varit på helspänn hela dagen. Därför ger jag mig en välförtjänt paus med dagens tidning nu. Och ikväll är det träning. Jag är sjukt peppad. Känner på mig att det kommer att gå bra för alla gymnaster ikväll. Det ska jag se till så att det gör. Är ju ändå min uppgift. Typ.
Dagen idag var något av en pärs. Vår nya lärare är en riktig Québeckvinna och litteratur under Romantismen är inte det ämne jag har mest koll på. En svår kombo helt enkelt och öronen och hjärnan har verkligen varit på helspänn hela dagen. Därför ger jag mig en välförtjänt paus med dagens tidning nu. Och ikväll är det träning. Jag är sjukt peppad. Känner på mig att det kommer att gå bra för alla gymnaster ikväll. Det ska jag se till så att det gör. Är ju ändå min uppgift. Typ.
Vi gör en bra dag av dig, tisdag.
Jag var vaken så sent igår så jag började höra konstiga ljud i natten. Ungefär då kände jag att det nog var läggdags. Natten gick som vanligt alldeles för fort och här är jag tillbaka vid köksbordet. Samma kompendie som igår och morgonkaffe. Med tanken att det ska bli en bra dag. God morgon!
TT. Sammankomst nummer två.
Kvällens träning med Tränartruppen/TT/Mighty Ducks/Oldies But Goldies (kärt barn har många namn) var riktigt rolig. Kanske inte såå fartfylld, men ändå trevlig. Jag kom dit slöare än slöast och åkte därifrån med glädje i kroppen. Så glad som man blir av att träna gymnastik. Min teknik är rutten och så även min fysik, men det gör inget. Det är kul ändå. Och på söndag är det tre timmar airtrack. Då ska jag kötta och snurra. Jajjemen. Heja Tränartruppen/TT/Mighty Ducks/Oldies But Goldies (Bettan konstaterade dock att det sista namnet nog måste räknas som falsk marknadsföring).
Sjungs i duschen och i bilen just nu.
Bonnie Raitt - I Can't Make You Love Me
Bra tonart. Skönt pianospel. Otroligt sorglig text. Bra sjunga-i-bilen-eller-duschen-låt.
Bra tonart. Skönt pianospel. Otroligt sorglig text. Bra sjunga-i-bilen-eller-duschen-låt.
Från franskastudierna.
Här jobbar jag. Sakta men säkert framåt. Det går lite trögt, men har kommit in i 1800-talsfranskan i alla fall. Hyllar Nordstedts onlineordbok och undrar hur jag klarat mig utan den hela hösten. Har ont i ryggen och ska snart iväg på den andra gymnastikträningen på tre år. Lite till ska jag hinna läsa av Victor Hugo.
Hoho?
Hallå där. Vart tog pluggpeppen vägen? Försvann den med minttun? Kanske. Likt mina hjärnceller. Åh, stackars mamma som måste läsa sånt här strunt. Men jag vet att du också varit ung, mamma. Det vet jag. Hur som. Pluggpeppen. Hoho? Vart är du? Jag har redan druckit två koppar kaffe och mina erfarenheter säger att jag inte bör överskrida den gränsen. Å andra sidan är jag expert på att inte lära av mina misstag, så det blir mycket troligt en kopp till.
Kalla händer, men varmt hjärta. Eller?
Jag vet inte säkert, men jag tror att jag lyckats. Man ska aldrig ropa hej förrän man är över bäcken och den här bäcken verkar vara något utöver det vanliga. Ja, det vet jag att den är. Men på något sätt verkar jag ha lyckats hoppa till en plats där bäcken har frusit till is. Med några få undantag, så som julaftonsnatten då all värme runt omkring bara smälte all is som frusit under året. Jag kör på. Likt trafiken på Londons gator. Korsar filer, tränger mig fram. Utan att kolla i backspegeln.
Kalla händer, men varmt hjärta. Så sa alltid både farmor och farfar. Jag skulle aldrig vilja göra dem besvikna, men jag är ganska säker att de skulle förstå. Det drar lite kyligt, men det är precis så jag vill ha det. Det är bara att klä på sig. Och köra på. Köra över. Köra förbi och fram.
Kalla händer, men varmt hjärta. Så sa alltid både farmor och farfar. Jag skulle aldrig vilja göra dem besvikna, men jag är ganska säker att de skulle förstå. Det drar lite kyligt, men det är precis så jag vill ha det. Det är bara att klä på sig. Och köra på. Köra över. Köra förbi och fram.
När armarna är för korta och benen inte når ner till marken.
Känslan av att inte räcka till är ingen rolig känsla. Som att inte nå upp till översta hyllan, trots att jag står på en pall. Som att bara dingla med benen och inte lyckas sätta ner fötterna i golvet. Att helt enkelt inte nå. För jag kan inte, det går bara inte. Så klart att jag vill. Hjärtat har plats så det räcker till andra sidan jorden och tillbaka, men det är ändå inte tillräckligt. Vissa saker är mig övermäktiga. Och jag känner mig otillräcklig och lätt uppgiven.
Men så mitt i känslan av att jag inte räcker till får jag höra det finaste en människa kan få höra. "Tack för att du finns." Och jag tänker att, ja, det måste vara den finaste komplimangen man kan ge någon. Att tacka någon bara för att personen finns. Är. Finns. Det är liksom det minsta man kan göra.
Jag gör inte något, jag bara finns. Och det räcker. Om än inte hela vägen, så en liten bit. Och finnas vill jag alltid göra. För mitt hjärta slår så hårt för dem jag håller kär. Kära, kära.
Men så mitt i känslan av att jag inte räcker till får jag höra det finaste en människa kan få höra. "Tack för att du finns." Och jag tänker att, ja, det måste vara den finaste komplimangen man kan ge någon. Att tacka någon bara för att personen finns. Är. Finns. Det är liksom det minsta man kan göra.
Jag gör inte något, jag bara finns. Och det räcker. Om än inte hela vägen, så en liten bit. Och finnas vill jag alltid göra. För mitt hjärta slår så hårt för dem jag håller kär. Kära, kära.
Det gäller att se det från den ljusa sidan.
"Ett dåligt samvete kan dock göra livet intressant."
- Sören Kierkegaard
- Sören Kierkegaard
I've never hated a man enough to give back his diamonds.
Hej, det är jag som är tjejen med håret. Ja, det stora boet som smög omkring utanför Plaza. Höhö. Frisyren plockas ner nu, men sminkningen får sitta kvar. Så himla skönt att slippa sminka mig till kvällens bravader. Det var för övrigt rätt angenämt att få sitta och bli ompysslad så där på morgonkvisten och jag försökte övertala frisörerna att göra det varje lördag morgon. Fick dock något tveksamma reaktioner på det förslaget.
Var riktigt kul att vara med på själva Bröllopsmässan och jag fick både frukostbuffé och en klänning. Win, win, win situation för mig kan man säga. Dagen till ära tog jag på mig diamanterna för första gången på ett år. Det kändes nästan lite konstigt faktiskt. Nu är de i alla fall tillbaka i sina boxar och håret har tagits ner på jorden. Då återstår bara uppladdning inför kvällen. Party on, party people!
Var riktigt kul att vara med på själva Bröllopsmässan och jag fick både frukostbuffé och en klänning. Win, win, win situation för mig kan man säga. Dagen till ära tog jag på mig diamanterna för första gången på ett år. Det kändes nästan lite konstigt faktiskt. Nu är de i alla fall tillbaka i sina boxar och håret har tagits ner på jorden. Då återstår bara uppladdning inför kvällen. Party on, party people!
Jag öppnar inte om det knackar på dörren. Hjälp.
Bra kväll. Carlsberg precis lika gott som det alltid är och filmen var ryslig, likt en rysare bör vara. Extra skrämd blir man så klart med ett sällskap som på riktigt hoppar och skriker när det är läskigt. Ja, tro inte att en man i uniform inte räds något. Även en brandman kan tro på spöken. Vet dock inte hur det känns att personen i fråga inte ens lyckades öppna sin öl. Det krävs då en kvinna för att jobbet ska bli gjort.
Det enda som ska göras nu är att sova, för imorgonbitti nollåttanollnoll ska jag piffas upp till någon som ska gifta sig i Las Vegas. Typ? Det kan bli spännande. Vi ses på bröllopsmässan!
Goder natt.
Det enda som ska göras nu är att sova, för imorgonbitti nollåttanollnoll ska jag piffas upp till någon som ska gifta sig i Las Vegas. Typ? Det kan bli spännande. Vi ses på bröllopsmässan!
Goder natt.
En blåsfisk blåser; tuuut!
Åhnej. Något förfärligt verkar ha tagit plats i vårt lyhörda hyreshus. Ett blåsinstrument av något slag! Att döma av repetitionerna så är innehavaren av detta instrument nybörjare. Jag känner ett lätt obehag över denna nyinflyttade granne och hoppas att vederbörande blir ganska mycket bättre, ganska fort. Eller vill jag det? Vad är egentligen värst? Några oskyldiga övningsblås eller en hel blåskonsert? Åh herregud, blåsaren kommer säkert ta hit sina blåsinstrumentskompisar. Vad göra? Skaffa öronproppar eller rent utav bli en i blåsgänget? Tuuut!
Kroppsbalanserad och pigg.
I love Bodybalance forever in my heart. Det var ju helt underbart för kropp och själ. Nyduschad och pigg är vad jag är och har lyckats få med mig Lainen ner på stan. Treevligt. Kaffe ska jag dricka och bara fortsätta njuta av den härliga dagen. Men först, ta en titt på några översättningsmeningar. En kurs som för övrigt känns väldigt kul och introduktionen gjorde mig bara mer och mer säker på att jag är på rätt bana.
Tummen upp för Bodybalance!
Tummen upp för Bodybalance!
Den fredliga dagen. Fredag.
Hej fredag! Det ska erkännas att jag tog lite sovmorgon imorse. Ganska mycket faktiskt. Det var skönt, men kanske lite dumt. Meeen det är ju fredag. Friday. Fri dag. Kanske? Jag ska träna om en halvtimme. Bodybalance. Det blir premiär för mig och Lainen och jag har faktiskt ingen aning om vad det handlar om. Tur att vi är två fiskmåsar i samma båt. Det blir lite stadsärenden efter träningen och sen kanske jag hinner med lite av det där som kallas fransk grammatik.
Det är fredag och jag känner fredagskänslan. Lite för tidigt kanske, men det är en sån fin känsla. Fredagar är sådana dagar när jag vill ha blommor. Något rosa kanske. Jag ska leta. Fred ut.
Det är fredag och jag känner fredagskänslan. Lite för tidigt kanske, men det är en sån fin känsla. Fredagar är sådana dagar när jag vill ha blommor. Något rosa kanske. Jag ska leta. Fred ut.
Sagan om garaget.
Vissa egenskaper är kanske lite egna, men lönsamma.
Det luktar pizza. Av den enkla anledningen att jag just bakat en. Kan tyckas lite otippat att sätta igång med ett pizzabak klockan elva på kvällen, men ändå inte. För det är sån jag är. När jag får en fixidé så händer det grejer i rasande fart. Vid halv fyra när jag kom hem från uni var jag trött och seg. Cyklade iväg och tränade och kom hem lika trött och seg, trots att det faktiskt gick ganska bra att bodypumpa idag. Ett par timmar gick åt till lite halvhjärtade försök att göra diverse grejer. Men sen, så fort mörkret fallit på rikt blev jag pigg och kreativ. Därav det något hetsiga pizzabaket. Roomie skakade på huvudet, men lyckades inte stoppa mig.
För sån är jag. Har en tendens att komma på projekt som bara måste genomföras med detsamma. Något rubbat, kan kanske tyckas. Men ibland lönar det sig minsann. På diverse olika plan. Tänker inte gå in på detaljer. Tro mig bara. Åjo. Målmedvetenhet är lönsamhet. Och imorgon, till exempel, slipper jag ställa mig och laga mat, för det är redan gjort. Hallelulja och den godaste natts sömn till världen.
För sån är jag. Har en tendens att komma på projekt som bara måste genomföras med detsamma. Något rubbat, kan kanske tyckas. Men ibland lönar det sig minsann. På diverse olika plan. Tänker inte gå in på detaljer. Tro mig bara. Åjo. Målmedvetenhet är lönsamhet. Och imorgon, till exempel, slipper jag ställa mig och laga mat, för det är redan gjort. Hallelulja och den godaste natts sömn till världen.
När det inte blir som man har tänkt sig.
Härom veckan fick jag idén att jag skulle måla om den gamle fule byrån. I stället för att bara tänka och säga att det kanske skulle bli fint, så tog jag tag i saken. Gjorde ett mycket målinriktat besök på färgaffären och kom därifrån med den färg jag ville ha. Inte "typ" den färg jag ville ha, utan den färg jag ville ha. JA. Installerade mig i garaget, putsade tills dammet fyllde mina lungor och penslade tills all träfärg var borta.
Det var ju lite pirrigt och otåligt där under själva väntetiden när allt skulle torka och jag funderade på hur det skulle bli egentligen. Köpte nya knoppar till lådorna och kände att nu är det är klart. Och vet du vad, det blev faktiskt inte alls som jag hade tänkt mig.
Det blev faktiskt bättre. Ååh, high five! Jag blir glad på mig själv när jag faktiskt gör saker som jag tänker att jag ska göra och när det faktiskt blir bra också. En bra kvinna reder sig själv, som min pappa brukar säga.
Det var ju lite pirrigt och otåligt där under själva väntetiden när allt skulle torka och jag funderade på hur det skulle bli egentligen. Köpte nya knoppar till lådorna och kände att nu är det är klart. Och vet du vad, det blev faktiskt inte alls som jag hade tänkt mig.
Det blev faktiskt bättre. Ååh, high five! Jag blir glad på mig själv när jag faktiskt gör saker som jag tänker att jag ska göra och när det faktiskt blir bra också. En bra kvinna reder sig själv, som min pappa brukar säga.
En lång jävla svordomsramsa om det töntigaste i världen.
Satansjävlakukhelvetefaaaaan! Det töntigaste jag vet i världen är att göra illa sig. Särskilt på ett töntigt jävla sätt och på ett töntigt jävla ställe. Ååååh. Fy faaan vad förbannad jag är. Inte okej. Smärta är bara feghet som lämnar kroppen. Jag ska fanimig dra åt hårt och springa bort min ilska som för tillfället kokar i kroppen.
Nörddrömmen.
Härom natten drömde jag att jag gjorde en helt perfekt brytning upp i ett helt perfekt handstående. Jag var så himla nöjd med mig själv och kände mig verkligen grym. Det var skitdeppigt att vakna och inse att det bara var hittepå. Jag skulle verkligen vilja kunna göra en perfekt brytning upp i ett perfekt handstående. Det är en nördig dröm jag har.
Sunk. Per definition.
Måndag förmiddag. Dagen före den riktiga början på slutet. Dagen då jag ska göra min första riktiga gymnastikträning på närmare tre år. Och dagen till ära är jag så sjukt sunkig. Lägenheten är dammig. I den grusiga hallen står en soppåse. Jag är iklädd föreningsdressen. Än så länge har jag kaffeandedräkt och samma frisyr som i lördags. Sunk alltså.
Inom tio ska jag ha gjort något åt detta katastrofala tillstånd. Tio, nio, åtta...
Inom tio ska jag ha gjort något åt detta katastrofala tillstånd. Tio, nio, åtta...
Jag vill verkligen ha det när jag blir stor.
När jag blir stor vill jag ha ett garage. Ett stort och bra garage med plats för massor av verktyg och sådant som kan vara bra att ha. Garaget ska vara mitt och jag ska bestämma reglerna i det. Tills vidare lånar jag mammas och pappas garage. Som nog mest är pappas. Det är ett trevlig garage och där står min möbel på tork. Jag är ganska nöjd med möbeln. Mmm. Jag vill verkligen ha ett garage när jag blir stor.
The Dancefloor.
Å ett. Å finger. Å båda. Å finger. Å brrr, tjo! Brrr, tjo! Ett, två, tre fyr, feeeeeem!
Så gick det till på dansgolvet igår. Fantastiskt roligt. Vi provade även på Jerres nya lek "In Your Face". Eller "I Ditt Ansikte" om man vill översätta till svenska. Som leken avslöjar dansar man helt enkelt upp i någons ansikte. Bara så där. Det var vi bra på. Jerre var bäst. Åh. I love Larret always forever in my heart!
Födelsedagsbarnet fick så klart en tårta som Bree hade slängt ihop.
Så gick det till på dansgolvet igår. Fantastiskt roligt. Vi provade även på Jerres nya lek "In Your Face". Eller "I Ditt Ansikte" om man vill översätta till svenska. Som leken avslöjar dansar man helt enkelt upp i någons ansikte. Bara så där. Det var vi bra på. Jerre var bäst. Åh. I love Larret always forever in my heart!
Födelsedagsbarnet fick så klart en tårta som Bree hade slängt ihop.
Gubbkväll och Larrefest.
Fredagskvällen blev en gubbkväll. Jag var ute i garaget i två och en halv timme, drack en kopp kaffe och sedan var det läggdags. Inte helt dumt och jag tror att möblen jag pysslade med kommer att bli fin. I alla fall finare än den var innan, då den skulle passat bäst i en tysk fjällstuga.
Ikväll blir det lite annorlunda aktivitet, jämfört med gårdagen. Bästa Guran har styrt upp med bastu och allt och sällskapet behöver man aldrig tvivla på. Alltså är jag helt och hållet inställd på en pangkväll. Pepp, pepp! Om jag ändå bara kunde bestämma vad jag ska ha på mig. Snacka om att klädvalet är dagens i-ilandsproblem.
SKÅL, säger jag i alla fall och tillönskar Eder alla en trevlig lördagskväll.
Kan jag bli Martin? Eller kanske Ernst?
Idag ska jag ge mig på Projekt Möbelmakeover. Jag ska köpa färg, slipa, putsa och måla. Jag har aldrig sett mig själv som någon vidare hantverkare, men jag tänkte att jag skulle ge det ett försök. Det kan knappast bli fulare än nu. Eller jo, med tanke på vad jag producerade på träslöjden i högstadiet så är jag nästan lite orolig. Jag och B fick vårt betyg på grund av hårt jobb. "Jag betygsätter inte bara det färdiga resultatet, utan även att ni faktiskt försöker" sa vår lärare i ett försök att undvika att säga till oss att våra nyckelskåp var totala katastrofer.
Nåja, själva möbeln är ju färdig, så det kanske ska kunna gå vägen. Byggare Bob slår till igen. Senast jag drog på mig jobboverallen var när jag hjälpte pappa bygga brygga i somras. Passopp!
Nåja, själva möbeln är ju färdig, så det kanske ska kunna gå vägen. Byggare Bob slår till igen. Senast jag drog på mig jobboverallen var när jag hjälpte pappa bygga brygga i somras. Passopp!
Det här med att handla mat.
Trogna bloggfans kanske minns mitt MAXI-besök förra lördagen då jag skulle köpa middag men kom hem med choklad, tulpaner och cd-fodral i stället. Ja, precis. Ungefär så duktig är jag på att handla mat. Men då kylskåpet verkligen varit bortom lean de senaste veckorna tog jag tag i saken och påbörjade en handlingslista. Jag tyckte att jag lyckats få ner det vi saknade. Sen kom Roomie hem och fyllde på listan så den blev tredubbelt så lång.
Igår tog jag Röda Faran till MAXI och inhandlade det som stod på listan. Tänkte att jag skulle freestyla lite också och köpa hem lite annat kul som jag kunde hitta, men det blev inte mer än pommes. Annars bara prick det som stod på listan och inget mer. Det fanns inget annat på hela MAXI, jag lovar.
Åh, jisses. Hur ska jag kunna bo själv? Jag kan verkligen inte handla mat. Jag kommer att leva på tvättmedel, keso och mjölk. Det är ju inte okej. Kanske kan man få gå en kurs i mathandling?
Innan jag slutar vill jag även meddela att matkassen blev så tung så jag orkade knappt lyfta den. Jag var faktiskt tvungen att köra fram bilen ända till min port för att ha en chans att få in all mat i lägenheten. Och jag menar, jag har ju ändå tränat en del på gym nu på senaste. Det var helt klart en tung kasse!
Igår tog jag Röda Faran till MAXI och inhandlade det som stod på listan. Tänkte att jag skulle freestyla lite också och köpa hem lite annat kul som jag kunde hitta, men det blev inte mer än pommes. Annars bara prick det som stod på listan och inget mer. Det fanns inget annat på hela MAXI, jag lovar.
Åh, jisses. Hur ska jag kunna bo själv? Jag kan verkligen inte handla mat. Jag kommer att leva på tvättmedel, keso och mjölk. Det är ju inte okej. Kanske kan man få gå en kurs i mathandling?
Innan jag slutar vill jag även meddela att matkassen blev så tung så jag orkade knappt lyfta den. Jag var faktiskt tvungen att köra fram bilen ända till min port för att ha en chans att få in all mat i lägenheten. Och jag menar, jag har ju ändå tränat en del på gym nu på senaste. Det var helt klart en tung kasse!
Lordi + Brolin = SANT!
Så här vid sena pluggtimmar kan jag tycka att det är viktigt att ibland ta ett litet avbrott och tänka på något trevligt. Det händer att jag går igenom mitt bildarkiv vid sådana konstpauser. Det händer då att jag fastnar vid favoritbilder som denna. Lordi och Brolin på en och samma bild från RM 2006. Lordi har just skrämt livet ur en stackars Emma efter att ha hoppat upp ur en sovsäck. Och Brolin, ja, Brolin. Det är en hel bok det. En kär gammal vän helt enkelt. Jag tror jag talar för alla i Larret när jag säger att jag hoppas att Brolin följer med till RM i Täby i maj!
Det blev som det gick. Åt helvete alltså.
Nej, nej, nej. Då hade vi det svart på vitt också. Eftersom jag redan visste hur det skulle gå, hade jag lovat mig själv att inte bli arg den här gången. Så jag är inte arg. Jag skiter bara i det helt enkelt. Fuck it. Som vi säger på engelska. Åh, gud i himmelen vad jag saknar min engelska.
Okej, inte helt jättebra humör och det botas alltid med lite träning. Jag vill verkligen dra på mig skorna och springa iväg. Gaah. Det kryper i benen. Men jag hinner inte. För om en timme är det massagedags. Och efter det åker jag nog ut till min mor och far. Far fyller år idag, liks. Grattis isä!
Heja massage. Så passande att det är dags för det just idag.
Okej, inte helt jättebra humör och det botas alltid med lite träning. Jag vill verkligen dra på mig skorna och springa iväg. Gaah. Det kryper i benen. Men jag hinner inte. För om en timme är det massagedags. Och efter det åker jag nog ut till min mor och far. Far fyller år idag, liks. Grattis isä!
Heja massage. Så passande att det är dags för det just idag.
Det gäller att hänga med.
Jag har några små uppgifter kvar på A-kursen och jag tänkte få klart dem nu idag innan kvällens stora happening, massage. Uppgifterna går ut på att se små nyhetsklipp på franska och sedan sammanfatta vad man har sett. Knepigt, men nyttigt. Personligen är jag av åsikten att det är viktigt att hänga med i vad som händer runtom i världen. Jag vet inte hur många av bloggens läsare som kan franska, men kanske ligger finskan lite närmare till hands? Jag delar härmed med mig av ett mycket informativt och bra nyhetsklipp som jag funnit i Internets stora värld. Du hänger väl med?
Tight med tights.
När jag inte trodde att det kunde bli så mycket trevligare att träna så köpte jag mig ett par nya träningsbyxor och det blev liksom en helt ny upplevelse. Jag älskar mina tighta tights, trots att modellen är den kanske minst smickrande i världen. Men vem bryr sig? De är ju så mjuka och sköna! Jag skulle gärna ha på mig dem jämt, men jag tror inte att det är okej. Jag ville bara säga det. Att jag älskar mina tights för att de är mjuka och sköna.
Tillfällig status är oduschad och trött. Så jag ska väl duscha snabbtsnabbt och sen ska jag läsaläsa. Fast inte kurslitteratur. Bara vanlig skönlitteratur på svenska. Kanske lite skvallertidning på engelska. Det är vad jag kallar livskvalité. Man tackar. God natt.
Tillfällig status är oduschad och trött. Så jag ska väl duscha snabbtsnabbt och sen ska jag läsaläsa. Fast inte kurslitteratur. Bara vanlig skönlitteratur på svenska. Kanske lite skvallertidning på engelska. Det är vad jag kallar livskvalité. Man tackar. God natt.
Hejdå skräp.
Min sämsta egenskap i livet är att jag lätt fastnar för och hänger upp mig på det ena och det andra. Det är en egenskap jag känner att jag gärna skulle klara mig utan. Särskilt dumt är det att hänga upp sig på en annan levande människa. Att vara beroende av någon annan är ren galenskap och idioti. Eftersom jag inte vill vara en idiot har jag bestämt mig för att bara vara beroende av mig själv. Sedan jag bestämde mig för detta har jag skött mig ganska bra tycker jag. Jag måste dock påminna mig själv ibland. Men vem glömmer inte bort saker och ting nu och då?
Vi kan se detta blogginlägg som en liten note to self, helt enkelt. På samma vis som städ- och renshumöret är en motpol till hamstern i mig som samlar på onödiga prylar bara för att de påminner mig om något. Äh, skräp! Minnen som jag vill minnas sitter liks i hjärnan ändå och minnen som jag inte vill minnas gör detsamma. Prylar ligger bara och skräpar och skräp tycker jag inte om. Punkt.
Vi kan se detta blogginlägg som en liten note to self, helt enkelt. På samma vis som städ- och renshumöret är en motpol till hamstern i mig som samlar på onödiga prylar bara för att de påminner mig om något. Äh, skräp! Minnen som jag vill minnas sitter liks i hjärnan ändå och minnen som jag inte vill minnas gör detsamma. Prylar ligger bara och skräpar och skräp tycker jag inte om. Punkt.
Pain in the ass.
Jag vill bara meddela världen att jag har galet mycket träningsvärk. I asset! Jo, nog märktes det att vi använde vår bakdel när vi övade hopp i söndags. Även ryggen är helt mör och jag undrar vart detta ska landa. På onsdag ska jag få massage och det ska bli mycket trevligt. Japp.
Idag är det franskatv-maraton nu så här på förmiddagen med ett litet avbrott vi lunchtid som förhoppningsvis inte blir så långt. Sedan bara träningsplanering. Nu kör vi igång igen, minsann.
Idag är det franskatv-maraton nu så här på förmiddagen med ett litet avbrott vi lunchtid som förhoppningsvis inte blir så långt. Sedan bara träningsplanering. Nu kör vi igång igen, minsann.
Och lördagen var och söndagen kom.
Lördagskvällen blev precis som väntat riktigt, riktigt trevlig. Först ett riktigt fint och bra tjejhäng och sedan lite dans på det. En bild som kommer att sitta kvar på näthinnan för en lång framtid är Drunk Mama som sitter och smygäter pizza på bussen hem och helt plötsligt vänder sig om med världens största flin i ansiktet. Inga ord behövdes. Det syntes klart och tydligt vad hon ville säga.
Denna härliga söndag har jag spenderat med ett gäng favoriter. Gymnastcomebacken är ett faktum och idag har vi producerat dans samt haft allmänt trevligt tillsammans. Blåmärken och diverse krämpor är redan nu ett faktum efter fyra timmars dansande och det känns så jävla bra. Here we go!
Det naturliga just nu torde vara total trötthet. Så var fallet för någon timme sedan. Men det händer något med mig på kvällskvisten och vips är jag inte trött längre. Konstigt, men sant. Det känns som bäddat för korsord. Jag tror det. Godnatt från Elsie.
Denna härliga söndag har jag spenderat med ett gäng favoriter. Gymnastcomebacken är ett faktum och idag har vi producerat dans samt haft allmänt trevligt tillsammans. Blåmärken och diverse krämpor är redan nu ett faktum efter fyra timmars dansande och det känns så jävla bra. Here we go!
Det naturliga just nu torde vara total trötthet. Så var fallet för någon timme sedan. Men det händer något med mig på kvällskvisten och vips är jag inte trött längre. Konstigt, men sant. Det känns som bäddat för korsord. Jag tror det. Godnatt från Elsie.
Väderleksrapport.
Det finns en väderleksprognons som jag är lite fundersam över. "I södra Norrland blir det klart till halvklart" har radion sagt till mig hela dagen. Exakt vad menar man med det? Egentligen? Klart till halvklart? Det känns lite oklart.
Vi ska dansa i neon, på vår resa genom natten. Kanske?
Jag skulle vilja peppra världen med info om hur nöjd jag är med livet just nu. Sjukt nöjd.
Jag var inte så förfärligt trött imorse när jag vaknade och det var faktiskt roligt att jobba, trots att jag var helt ensam med de ynka 40 gästerna. Det var rätt skönt. Jag fick göra allt på mitt sätt och i min takt. Kunde stämpla ut redan 13:05 och då cyklade jag förbi MAXI. Planen var att köpa något att laga till middag, men det blev bara tulpaner, choklad och cd-fodral. Det var ju otippat, kan man tycka. När jag cyklade hem ringde Bästa och slänge ut en inbjudan till Alperna. Hello?! Yes, tack.
Nu ska jag lusläsa tidningen, äta choklad, dricka kaffe och vila armar och ben ett tag. Ikväll går vi all in. Firar Frida som fyller år imorgondag och dansar förhoppningsvis till stängningsdags. Jag känner att jag är sugen på det. Ja, det är jag. Party on, party people!
Jag var inte så förfärligt trött imorse när jag vaknade och det var faktiskt roligt att jobba, trots att jag var helt ensam med de ynka 40 gästerna. Det var rätt skönt. Jag fick göra allt på mitt sätt och i min takt. Kunde stämpla ut redan 13:05 och då cyklade jag förbi MAXI. Planen var att köpa något att laga till middag, men det blev bara tulpaner, choklad och cd-fodral. Det var ju otippat, kan man tycka. När jag cyklade hem ringde Bästa och slänge ut en inbjudan till Alperna. Hello?! Yes, tack.
Nu ska jag lusläsa tidningen, äta choklad, dricka kaffe och vila armar och ben ett tag. Ikväll går vi all in. Firar Frida som fyller år imorgondag och dansar förhoppningsvis till stängningsdags. Jag känner att jag är sugen på det. Ja, det är jag. Party on, party people!
Dagens recept.
Recept till en lyckad dag:
Ett stycke lyckat tal om Gustave och hans torn. Check.
Ett fåtal härliga minusgrader och en stor mängd snö. Check.
En handfull riktigt trevliga klasskompisar. Check.
30 svettiga minuter i löparskor. Check.
20 plågsamma stretchminuter. Check.
Extremeffektiv dusch-städ-middag-plock-fix. Check.
30 minuter lusläsning av dagstidning. Check.
Ett stycke festkommitté och stora mängder fika. Fetcheck.
Det behövs inte så mycket mer än så för att få en sådan fantastisk dag som jag har haft. Heja livet. Men hur var det med det där med sömntimmarna? Det blev ju knappt fyra igår och imorgon ringer klockan 05:30. Sovdags. Check.
Ett stycke festkommitté.
Tillfälle ett: Nyinlämnad C-uppsats.
Tillfälle två: Mellanstadiedirro (så klart).
Ett stycke lyckat tal om Gustave och hans torn. Check.
Ett fåtal härliga minusgrader och en stor mängd snö. Check.
En handfull riktigt trevliga klasskompisar. Check.
30 svettiga minuter i löparskor. Check.
20 plågsamma stretchminuter. Check.
Extremeffektiv dusch-städ-middag-plock-fix. Check.
30 minuter lusläsning av dagstidning. Check.
Ett stycke festkommitté och stora mängder fika. Fetcheck.
Det behövs inte så mycket mer än så för att få en sådan fantastisk dag som jag har haft. Heja livet. Men hur var det med det där med sömntimmarna? Det blev ju knappt fyra igår och imorgon ringer klockan 05:30. Sovdags. Check.
Ett stycke festkommitté.
Tillfälle ett: Nyinlämnad C-uppsats.
Tillfälle två: Mellanstadiedirro (så klart).
Hallelulja moment.
Fantastiskt, fantastiskare, fantastiskast. Presentationen gick så himla fint. Tyckte både jag och min lärare. Och hon gillade det lilla fotot jag hade med mig. Gulligt. Happy Milon. Nu är jag hemma på lunch och hinner kanske förbereda lite mer inför eftermiddagen. Se lite franska nyheter. Ja, och så hinner jag packa ner träningskläder. Perfekt! J'adore la vie!
Jag är vaken! Är du?
Du ska veta att jag skriver och skriver så tangenterna ryker. Och tänker och tänker så hjärnan brinner. Typ så. Och så övar jag lite mellan varven. Pratar högt för mig själv på knagglig franska. Det är nästan lite kul, ska erkännas. Men timmen börjar bli riktigt sen nu. Alldeles för sen. Vilket anti-k om jag skulle försova mig imorgon och allt jobb skulle vara förgäves. Då skulle jag gråta på rikt. Snälla väck mig imorgon klockan sju. S'il vous plaît. Jag ska göra ett ordentligt sista ryck nu så jag kanske får åtminstone fyra timmar sömn. God natt (snart).
Var det dåligt prioriterat? Jag hajar inte.
Nu står den på 23. Mer till och med. Fortfarande ingen presentation. Jag har i stället skrivit det som ska skrivas till eftermiddagen. Presentationen är first thing in the morning. Var det dåligt prioriterat? Kanske kan jag säga att jag hade gjort en helt makalöst bra presentation, men att jag helt plötsligt blev jagad av en haj som inte ville annat än sätta tänderna i den. Jag blev ju så klart tvungen att bara kasta mitt mästerverk ifrån mig, för vem vill reta upp en haj?! Den traumatiska upplevelsen fick mig att tappa närminnet och således kan jag inte presentera mitt ämne. Bummer.
Näe, jag hajar inte hur det här ska gå till. Vad håller jag på med? Sedan när började jag känna att jag kan lämna en presentation på franska åt slumpen? Vad gör grabbarna på hjärnkontoret när man faktiskt behöver dem? Hello! Wake up! Hjälp mig, grabbar. Simma upp till ytan och ta tag i detta nu.
Om det ändå hade kommit en haj.
Nejåhnejåhnej!
Paniken är ett faktum. Ingen presentation. Klockan står på 22. Det är inte okej. Det kommer inte att gå okej imorgondag. Jag vill bara lägga mig ner och gråta. Vad göra? Que faire?
Svettlukt och vinterluft.
Ah! Min favoritplats på jorden är för tillfället IKSU. Jag blir helt strålande glad i själen av att vistas i dessa svettiga träningslokaler. Den enda minuspoängen är väl just svettlukten då. Det är inte ens idé att följa tankebanan angående stretchmattorna. Hu. Vi stannar vid att bara säga hu. Idag var jag för övrigt riktigt smidig. Micke skulle sett.
Fenomen nummer två som gör att jag älskar livet är vintern! Den är så perfekt vintrig just nu. Det knarrar under skorna, det är lagom kallt, luften är så där vinterfrisk som bara vinterluft i Norrland kan vara och det är stora snöhögar överallt. Det är snö överallt. Det är helt underbart! I love snö forever in my heart.
Det enda som är dåligt i livet en dag som denna är att jag har ont i magen över att måsta hålla en presentation på fem minuter imorgon. En français! Presentationen är inte ens skriven än. Ajajaj. Ont i magen. Ajajaj.
Fenomen nummer två som gör att jag älskar livet är vintern! Den är så perfekt vintrig just nu. Det knarrar under skorna, det är lagom kallt, luften är så där vinterfrisk som bara vinterluft i Norrland kan vara och det är stora snöhögar överallt. Det är snö överallt. Det är helt underbart! I love snö forever in my heart.
Det enda som är dåligt i livet en dag som denna är att jag har ont i magen över att måsta hålla en presentation på fem minuter imorgon. En français! Presentationen är inte ens skriven än. Ajajaj. Ont i magen. Ajajaj.
Räddningspatrullen.
Alltså, jag har en vän. En vän som heter Puff och som utgör den ena halvan i Räddningspatrullen. Denna Puff är påhittig utan dess like och hon har nu tagit mig raka vägen tillbaka till högstadiet. Det är ju lite skojigt tycker jag. Och det är väl precis sådant som en Räddningspatrull är till för. Håhåjaja!
Smärta är bara feghet som lämnar kroppen.
Ah, det gick bra att springa ikväll. Mycket bra. Sedan körde jag bålstyrka så jag fick kramp. Det var skönt. När jag sitter och stretchar som bäst hör jag en röst som påpekar att jag blivit stel. Micke så klart, vem annars!? Det fanns en tid då jag och Micke hade bestämt oss för att bli riktigt smidiga. Vi stretchade varandra till blod, svett och tårar. Här snackar vi dra, trycka, pressa och gärna även sitta. Och oj vad jag hatade honom varje gång han sa "Men, du skakar ju inte ens!" Detta var dock ingen aktivitet som Micke ville återuppta ikväll. Han var helt enkelt rädd att börja gråta på allmän plats.
Nu ska jag ladda upp för lite plugguppesittarkväll. Natt kanske. Så får det bli. Förresten så brukade min farfar alltid säga att man kommer långt i livet genom att vara vig och charmant. Kanske inte så dum aktivitet vi pysslade med ändå.
Språkpolisen.
Jag kommer aldrig någonsin klicka på en annons som är avstavad bantning-skurer. Aldrig någonsin. Där säger jag ifrån och delar ut en varning. Punkt.
Jag springer iväg från Gustave och hans torn.
Jag blir inte mycket klokare på Eiffeltornets historia. Näe. Har därför i stället svidat om till träningskläder. Ska springa bort både julmat och vrede. Behövligt för kropp och själ. Vänner börjar om tjugofem, det blir perfekt timing. Hörlurar till löpbandet är verkligen genialiskt. Hej så länge Gustave med tornet.
Tillfällig status.
Ja, just det. Jag skrev en tenta imorse. Den gick åt ett håll dit ingen vill gå.
Jag orkar inte laga någon mat.
Jag fick ont i magen av att äta russin.
Jag har 100 sidor fransk facktext att plöja, helst till morgondagen.
Jag vill träna. Springa och pumpa.
Jag har stått på händer idag också.
Jag önskar jag hade en bra kamera så jag kunde visa världen den vackra vintern som slagit sig till ro utanför mitt fönster. Det är så fint. Sådan här vinter gillar jag. Det är så vackert så jag blir nästan gråtmild. Världen får hålla till godo med förra vintern, den såg ut så här:
Jag orkar inte laga någon mat.
Jag fick ont i magen av att äta russin.
Jag har 100 sidor fransk facktext att plöja, helst till morgondagen.
Jag vill träna. Springa och pumpa.
Jag har stått på händer idag också.
Jag önskar jag hade en bra kamera så jag kunde visa världen den vackra vintern som slagit sig till ro utanför mitt fönster. Det är så fint. Sådan här vinter gillar jag. Det är så vackert så jag blir nästan gråtmild. Världen får hålla till godo med förra vintern, den såg ut så här:
Hejdå julen, vi ses om mindre än ett år. Liks!
Igår plockade jag ner alla tomtar och änglar i sina respektive bon och de fick gå i ide till nästa jul. Det var som vanligt med sorg i hjärtat. Men när min vän E sa till mig att det faktiskt är mindre än ett år kvar tills jag får plocka upp dem igen blev jag lite gladare i själen. Det stämmer ju! Vad jag också konstaterade var att de då kommer att plockas upp på betydligt sydligare breddgrader och den tanken blev jag peppad av. Hejdå julen, vi ses snart igen. Med pianospel, pepparkakshusbygge, pyssel och systers vart-är-mandeln-min.
Vilken uppladdning.
Det går faktiskt att sucka ännu lite till. Nu har jag just gjort en tenta som jag ändå tyckte gick okej. Men nej. Klarade inte den heller. Då får man faktiskt sucka lite till samt känna sig totalt värdelös. Vilken härlig uppladdning inför morgondagen, vilken jag valt att kalla Den Stora Förnedringsdagen. Det känner jag på mig så här på förhand. Det är helt galet vad jag kan tycka synd om mig själv. Men det är så. Jag suckar lite, lite till och sen stupar jag i säng. Imorgon ska jag fan vara på topp, min topp i alla fall om än det inte räcker. Damn it. Bonne nuit. À demain.
Pajlös.
Hmm. Nu har jag ingen pajform längre. Det var ju deppigt. Jag som gillar paj.
Hur mycket kan man sucka?
Jag har ont i skallen och jag mår illa av huvudvärken. Jag sitter och kämpar med meningar men hur mycket jag än försöker blir det lik förbannat fel. Hittills har jag inte klarat en enda av de sju tentor jag skrivit. Morgondagens utgång känns redan klar, trots att jag försöker hoppas. Och ska självklart försöka. Men det känns hopplöst. Suck. Dubbelsuck. Jättemycket suck.
Jag kan inte lova något.
Det här med nyårslöften kan vara lite lurigt. Det är ju svårt att lova saker för 365 dagar framåt. Jag kan inte lova mig själv saker ens för en dag. Jag har snarare nyårsönskningar.
- Jag skulle vilja besöka biblioteket oftare. Och då inte i pluggsyfte, utan med syftet att låna böcker som jag vill läsa bara så där av egen fri vilja.
- Jag skulle vilja rensa ut allt skräp som jag har samlat på mig som påföljd av mina hamsterfasoner.
- Jag skulle vilja bli bättre på det här med matlagning.
- Jag skulle vilja förbättra min självdisciplin.
- Jag skulle vilja lära mig franska på riktigt, riktigt.
- Jag skulle vilja se till att jag får ordentligt antal sömntimmar per dygn.
- Jag skulle vilja sätta en bra handvolt-frivolt efter tre år på hyllan. Här ingår väl även att med gott mod kränga sig i en gymnastikdräkt igen.
- Jag skulle vilja locka håret oftare.
- Jag skulle vilja utveckla grönare fingrar.
Men jag kan inte lova något. Därför lovar jag inte heller något. Jag säger bara att jag skulle vilja.
Ett, två, på händerna STÅ!
Jag är så himla bra på att plugga. Okej. Hmm. Näe. Det där var en lögn. Jag är urusel på att plugga. Men så här är det, jag ska faktiskt göra gymnastcomeback och startskottet går om en vecka. Då gäller det att vara förberedd. Därför valde jag att gå ifrån pluggandet för en stund och göra tio ordentliga handståenden. Jisses vad kul det var. Och lite jobbigt, jag erkänner. Handlederna tog stryk och huvudet är inte vant att vara uppochner så där. Det här ska bli kul. Snart ska jag nog springa iväg till gymmet och springa av mig lite energi som jag fick av att stå uppochner.
Passopp!
Passopp!
MP!
Ah! Det här är ju helt sjukt! Kolla vem som dök upp på TV-skärmen bara så där från ingenstans. Jake med gäng. Det är något slags MP-maraton på 3:an. Hur lätt är det att plugga då? I still love Jake.
Subtrahera hit dividera dit och få kvoten av det.
Bloggens läsare är, likt bloggredaktören själv, uppenbarligen inga mattesnillen eftersom ingen tagit och informerat mig om min fråga angående Liggande stolen. Idag började jag fundera på det där igen och blev bara tvungen att ta reda på hur den används och om den används. Tack Wiki! Jag uppmanar verkligen eder alla att läsa igenom den mycket pedagogiska genomgången av Liggande stolen och sedan tala om för mig om ni tycker att det är en praktisk metod att använda. Personligen vet jag väl inte om det är något jag kommer att försöka lära mig igen, men det känns i alla fall skönt att ha fått ett svar på denna fråga.
Tack och bock.
Tack och bock.
Less, less, less. Sless?
Jag är less på verbformer och jag är less på att det bara blir fel. Jag kommer inte klara det nu heller och herregud hur ska det då gå?! Av oförklarlig anledning vill jag bara äta hela tiden i stället för att plugga. Mat, mat, mat. Helst så onyttig som möjligt. Inte okej. Dorme eller dors?
Gå bort från bandet!
Det finns en viss situation i livet då jag tvivlar på mänsklighetens intelligens. Situationen är då flygresenärer väntar på sitt baggage. Det är alltid samma sak. Folk ställer sig precis vid bandet, gärna med sina stora vagnar redo och en unge eller två springandes runt benen. Påföljden blir att man inte ser väskorna på bandet för allt folk och lyckas man hitta sina tillhörigheter måste man kriga sig framåt och kan nästan vara säker på att trampa på ett barn (eller två om man har tur!). People, people, people. Ta tio långa kliv bakåt! På så sätt kan alla resenärer se vilka väskor som snurrar runt och det blir lätt att stega fram mot bandet, plocka åt sig sin väska och nöjd och glad traska hemåt. Och just det, glöm inte bort att koppla fast era barn någon annan stans. Helst ganska långt från nämnda band.
Här har vi ett praktexempel på två flygresenärer som vet hur det ska gå till.
Vi kanske borde hålla en kurs?
Här har vi ett praktexempel på två flygresenärer som vet hur det ska gå till.
Vi kanske borde hålla en kurs?
Jag tror att vi växer upp.
Idag var vi på dop, B och jag. Och så klart lite annat folk. Bland annat 9F-folk. Så klart. Så himla surrealistiskt, men trevligt. Vi skrev ett litet brev till barnet och gav honom tre visdomsord på vägen. B hostade under hela dopcermonin och vi fnissade ikapp. Som vanligt. Vi kommer alltid att vara de som gör sånt. Det lilla barnet var sött och som hans far skulle ha gjort tog han ett stadigt brepp om min byst. Snyggt. Äpplet faller verkligen inte långt från trädet. Tänk att mina vänner redan sprider äpplen omkring sig. Det är galet. Jag tror att vi håller på att växa upp. På rikt. De i alla fall. Kanske inte jag.
Det var den första fredagen på det nya året.
Det fanns american style pancakes. Det fanns milkshake. Det fanns dip. Det fanns grönsaker. Det fanns godis. Och det fanns Grey's (och ja, jag är så kär i McDreamy så jag tror att jag ska svimma!). Det fanns även en Roomie. Det var helt enkelt den första fredagskvällen på det nya året och det blev en bra sådan. Utöver alla dessa trevligheter fanns även en trevlig plan. Ohmygod. Vilken plan! Än så länge ger jag tvåtusennio twothumbsup!
Årskrönikan.
Tvåtusenåtta. Ett berg- och dalbaneår. Kaos och eufori. Finfina prestationer och totala misslyckanden. Ohälsosamma mängder alkohol och otalig timmar i träningshallar runtomkring. Svart och vitt. Ja och nej. Godkänt beteende och icke godkänt beteende. Plikttrogenhet och brott mot regler. Skvaller och hemligheter. Lycka och total katastrof. Lite si och lite så. Inget år som kommer att gå till världshistorien som ett strålande år. Flipp eller flopp? Ja, då jag vill vara optimist så skulle jag väl säga att tvåtusenåtta var ett totalfloppat år som ändå lyckades flippa runt (och särskilt ur!) i sina goda stunder och tur var väl det. Jag hoppas hur som helst att tvåtusennio inte kommer att åka lika mycket berg- och dalbana, men det får gärna flippa ur. Sånt gillas!
