Jag är ingen Barbie, men färgklickar finns.
Men så sitter jag och bläddrar mellan kanalerna på tv-apparaten och helt plötsligt dyker en välbekant nuna upp. Bo L. Det gör min dag. Trodde jag. När han säger "Plocka upp den som en korvring, som jag brukar säga" så inser jag att det gör min dag. Och så inser jag att livet ju är fullt av magi och färgklickar. Som det här höstiga trädet som finns på Ringis.
Igår var dåliga dagen.
Det är inte positiva dagen idag.
Idag avskyr jag det franska språket och saknar det engelska extra mycket. English in my heart. Från att ha pratat, läst, skrivit och använt i vardagen är det bara på noll nu. En språknörds bekännelse; jag saknar engelskan.
Föda for life.
Sitter med grammatikboken och gråter en skvätt. Dels för att jag känner mig värdelös och dels för att mitt huvud är tjockare än tjockast med snor blandat med grammatiktermer.
Snart är det tävlingskommittémöte, det vill säga jag och V ska träffas för att styra upp, och ännu mer saker kommer att ta plats i huvudet. Min fråga blir då om ett huvud kan explodera om det fylls med för mycket information och saker att hålla reda på?
Klagomål.
Vilken sjuk helg!
Och vilket träningspass sedan. Fokus: dubbelvolt. Tretton av mina tjejer snurrade och Tompas alla sju killar. Bara ett varv är det alltså 40 volter. Och gymnasterna körde säkert minst 50 varv var. Ja, du ser ju, det är sjukt många volter på en enda dag. Och många riktigt bra också. Bästa lägret hittills, konstaterade Coach M och Tompa The Man.
Sjukt nöjd. Sjukt bra helg. Sjukt duktiga gymnaster. Sjukt härligt gäng. Men det har ju sitt pris och igår kväll kom migränen och idag rinner det ur näsan. Men vem bryr sig när vi har snurrat flera hundra bra volter under denna sjuka helg?!
Morgonens uppvaknande.
Kickar igång dagen med ett glas Esberitox samt en kopp te med Carmolis. Typiskt då.
Nu ska jag till MAXI. Sen blir det grammatik och litteratur ett par timmar. Och till lunchdags väntar ett kärt återseende. Fint, fint, fint!
Det blir en helg i tights.
Helgen kommer spenderas i nedan visad lokal. Iklädd trikåer och omgiven av ett gäng jag verkligen tycker om, mina 16 grymma brudar och Tompa The Man och hans crew. Det känns lite ensamt att åka utan Puff och jag vet inte riktigt hur jag ska lyckas övertala den mansdominerande vuxna skaran att tvårummet fortfarande är tjejrummet. Hur som. Piff utan Puff. Tjejrum eller inte. Jag tror på en galet grym helg. Det brukar ju bli så.
Mer, mer, mer av allt!
Slowly but surely (och stark ska jag också bli).
Produkten och produktivitet.
- Återberättat Rödluvan på franska utan att använda ordet rödluvan, vargen och mormor fler än en gång och utan att använda franskans tio vanligaste verb (typ).
- Litteraturseminariumat en français!
- Ätit lunch med en god vän och pratat om livet och dess pinsamheter.
- Hälsat på två andra goda vänner på deras jobb.
- Fått två magiskt fina mms (ägget rullade igång rejält!).
- Köpt mig fina grejer från favoritH&M.
- Pratat jättelänge i telefon med en fjärde god vän.
- Sett Produkten på SVT.
- Kommit ihåg varför jag åker till hallen och varför jag älskar mina grymma gymnaster (för att de är grymma, ju!).
Typ så produktiv har jag varit. Och lite till faktiskt. Men ovanstående var nog det viktigaste. Hur ska morgondagen se ut? Det vet bara framtiden. Och de som bor i Australien, så klart. Godnatt!
Banana Pancakes.
Vi minns med alla våra sinnen.
En räv hade gått och dött i min mun. Behövde snabb damage control och kastade in ett tuggummi. Ett med mintsmak. Det skulle jag inte ha gjort. Det påminde otäckt mycket om något jag upplevt kvällen innan.
Let there be morning.
Sex kilo morötter och en tedrickande grandma.
- Jag är liksom lite trött.
- Vill du ha något? Vill du ha kaffe?
- Hmm. Näe, jag vill nog ha te.
- Åhgud, jag kan inte sluta. Kan ni fatta att vi typ har ätit sex kilo morötter bara sådär?!
- Jag såg honom. Tjejer. Baren. NU!
Jag förstår ingenting. Vad hände med reaktionen, paniken, paralyseringen, uppgivenheten? Jag förstår ingenting. Men vet ändå. För det är alltid samma. Alltid samma. Ge mig ett par ben att stå på. Ge mig! Allt är bara hittejävlapå. Jag kommer inte ifrån det hur mycket och ofta och fort jag än springer.
Men som sagt, I love Larret forever in my heart. Och det är i alla fall fint.
Zoo och Katt.
Det är officiellt.
I ärlighetens namn.
Morgonen började i skräck då vi muntligt skulle sammanfatta en artikel. Hejdå muntliga uppgifter. I alla fall i dagsläget. Men nu när vi klasskamrater blivit goda vänner har vi bestämt att vi ska öva tillsammans under lediga former (läs: med vin och knytkalas). Resten av dagen blev en positiv överraskning och dagen avslutades med ett spontant besök på E-puben. Trevligt! Snart ska jag på bio med mutsi. Också trevligt. Och i ärlighetens namn känns det ganska skönt att filmen vi ska se är på svenska.
E-puben har god öl, men det slår ju inte riktigt denna upplevelse i Barca.
En NEJ-kväll.
Men vad har vi lärt oss idag? Jo, suck it up and do it! Även om det är för ingen nytta eller uppskattning. Man gör det man ska göra och så är det. Lär er det, gott folk! LÄR ER DET!
Ikväll vill jag tacka Fredrik R för att han gjort så att vi lever i ett sådant välfärdssamhälle att ett hushåll som detta kan ha päronsoda hemma. Det gör det så mycket lättare att bita ihop. Och tack gud och jesus för att morgonen kommer och man får en chans till ett nytt humör och så.
Allt för mig. Nu ska jag, väldigt motvilligt, duscha.
Gör'et!
Så tycker jag att alla borde resonera.
Det finns faktiskt inga undanflykter. Så suck it up...
...and do it!
Svar på tal.
Svar ett: Ja, det var ett sjukt roligt pass.
Svar två: Ja, det var en snygg instruktör.
Summa summarum: I love my life! Hur kunde det bli summan? Don't know. Det bara blev så. Jag blir så peppad på hela livet av att träna. Och jag tror att PT Dave skulle ha varit grymt imponerad av mina sparkar och slag. Eller?
Det här med att vara snygg.
Igår ägde följande konversation (på ett ungefär) rum:
- Han är inte så smart.
- Nej, men man kan inte få allt här i livet. Man kan inte vara både smart och snygg och då väljer jag faktiskt hellre snygg. Och ja, XX var bara en provomgång och där insåg jag att jag mycket hellre väljer snygg.
- Jag tänkte just fråga vad du tänkte där.
- Jag med.
Länge leve snyggheten! Vad skulle annars göra våra dagar?
Triumf: lysande framgång, seger, glädje, jubel, segertåg mm.
Morning!
Glöm inte det finstilta.
Jamenjust!
Imorgon tvättar vi nollsjunollnoll och sedan försvinner vi till fonetikens värld kring tio. Vi ser väl om vi blir så bekväma inne på biblioteket där vid tolvtiden att vi somnar i ett av båsen, vilket hände idag. Vi är alltså jag själv och mina hjärnceller. Vi är ett hårthårt arbetande team. Och nu måste vi sova. Nighty night. Eller som fransoserna säger - Bonne nuit! (Eller?)
Status. Läge.
Utan rolighet.
Undantaget som bekräftar regeln är dock att det går utmärkt att använda sig av Comic Sans om man ska göra skyltar till sitt Mellanstadiedirro. Då är det faktiskt ett krav för att man ska förstå att det rör sig om ett seriöst dirro.
En spark i rätt riktning.
Sedan blev jag glad när jag kom på att jag igår blev kallad glädjespridare. Ombytta roller för en gångs skull kändes riktigt bra måste jag säga. Livet är fantastiskt och jag sparkar på i rätt riktning. Nu går tåget mot lite språkvetenskap och sedan sängvetenskap. Godnatt!
Här har vi den. Stugpyrren***. Är den inte fin, så säg? (Roomie får inte säga!)
*pirre = pizza
**tjugg = tjugo, som i minuter eller en tjugolapp
***pyrre = pyjamas
För vem går solen upp?
Mjau.
Vad är din diagnos?
Måndag morgon började alltså på sämsta möjlig sätt, men nu försöker jag komma i lite mer harmonisk stämning med Norah Jones. Kaffet kokar och jag ska slå mig ner med grammatikboken. Det första på veckans skolarbete-att-göra-lista är nämligen plugga verb (med versaler och tre utropstecken). Vilken fantastisk vecka detta kommer att bli!
Den yngre generationen.
Samling med de små gympabarnen (jag har ju blivit med småttingar igen, vilket jag för övrigt bara älskar). Jag säger hej, undrar om alla haft en bra dag och berättar att min har varit toppen. Jag har städat och diskat och lite sånt. De flesta barnen i gruppen säger "usch, vad tråkigt" åt städ och disk. Alla utom en!
"Åh, jag gillar att städa och diska. Och baka!" säger den söta sjuåringen.
"Nämen! Vi har nog hittat en Malin två här" konstaterar Hanna.
Ja, minsann. Det finns Brees i den yngre generationen också.
Idag konstaterar studenten att...
...det är ett faktum: jag måste köpa en Haglöfs. Jag har ambitionen att vara en duktig student den här terminen. Eller, det är väl mer av ett krav för att jag över huvud taget ska klara av kursen. Och vart ska allt detta få plats? Precis, i en Haglöfs.
London?!
Vi är inte störda, vi gick bara i 9F.
Kvällens citat står undertecknad, som pluggar språk, för;
"Jamen, tänk dig en sten..."
Och frågan är ju, förstod han hur stentvättade jeans ser ut?
26316.
Vilka moderskänslor.
Jag mår dåligt av att titta på Idol. Men 26316 framkallar ju moderskänslor utan dess like. Jag vill ge honom en kram.
CHILL OUT.
Hemma hos fiskmåsarna blev det en välbehövlig sovmorgon imorse för att sedan möta upp den hemflugna fiskmåsen Carro. Över lite kaffe hann vi gå igenom både den ena och andres skamfäckar. Javisst! Som om inte det vore glädje nog köpte undertecknad världens finaste skor. Love at first sight.
Trevligheterna går vidare och här sitter Bree i sitt nya Marimekko-förkläde och tar en paus i förberedelserna inför kvällens Dinner Party. Så himla trevligt då. Livet är en fest!
How To Be Dead och tillhörande plats.
Och det finns en plats på denna stora, runda jord som är den låten. För mig då, så klart. Det är inte riktigt platsen på bilden nedan, men nästan. Ett par hundra meter bort. Det går inte att förklara. Men det är en känsla. En känsla av att bara älska och känna välbehag. Lyssna!
Here we go.
Imorgon kväll blir det vinkväll med allt som hör till. Vi vet faktiskt exakt vad, för jag och Stege har skrivit en lista ikväll! Det kunde ju inte bli mer lägligt. Jag känner på mig att en fredagskväll i goda vänners lag kommer bli alldeles utmärkt. Skvaller och sällskapsspel. Choklad och speke (what?). Och så huvudingrediensen vin, så klart. När vi talar om goda vänner så vill jag förresten berätta för bloggen, internet, världen att min Roomie är en fantastiskt peppande vän. Raka rör och bittra sanningar. Men hon får mig i alla fall att skratta åt livet. Eller så skrattar hon bara åt mig? Jag vet inte riktigt. Jag skrattar i alla fall med henne (ibland åt henne). Nu Roomie, nu vet bloggen, internet, världen om det. Höhö. Godnatt säger jag nu, för nu ska jag sova. Jag ska träna imorgon. Tidigt hade jag tänkt mig. På rikt också.
Ensidig kost? Kan det hjälpa?
Jag har fått en ny vän.
- Come and knock on our door.
Bättre och bättre dag för dag.
Idag har jag även gjort något så skrämmande som att spela in mig själv när jag läste en fransk text. Hemska övning. Så mycket franska har min talapparat inte producerat sedan ägget skickades runt hos Chrisse varje måndag morgon. Soffe, du vet! Fyra år kan jag förtydliga för övriga. Jag vill liksom ställa mig i försvarsställning och förklara att jag vet att jag är sämst. Men varför? För att jag bara vill vara bäst, så klart. Idag insåg jag dock att det är lika bra att erkänna, jag är sämst. Jag gillar det inte riktigt, men då kan det ju å andra sidan bara bli bättre.
Temat för hösten; Bättre och bättre dag för dag!
Javisst!
Jag tror han kan allt.
Dubbelt upp (på berget).
En sådan kan vara bra att ha.
Men skyndarå.
Mina tänder var i alla fall i mycket gott skick och det firade jag med att äta chokladglass. Det fanns ungefär en sked kvar. Deppigt. Så jag tröstade mig med att äta en kaka också. Så nu är jag glad. Över att ha stillat sockerbegäret samt att mina tänder är finfina. Ljust och fint tandkött och så. Strålande!
Vagöru?
Vad har du för dig, sover du?
Kokar du kaffe?
Borstar du skorna?
Gubben i lådan, kom fram!
Inte så rätt.
I kissed a girl and I liked iiit!
Så här gör vi på mitt jobb. Ibland. När vi känner för det.
Tvåhundra vittnen och nästan hundra andra hade länsat buffén. Helt crazy var det faktiskt på morgonkvisten. Klockan var nu en halvtimme före stängningsdags och en trio sjusovare var allt som fanns kvar att underhålla. Jag sprayar och torkar lite i restaurangen för att få tiden att gå och hör helt plötsligt ett vrål från köket. "JAAAA!!!" Vadan detta glädjeskrik? Bland shop- och frukostfix står mina kollegor och har någon slags discostund. Jag är inte sen på att haka på och vi alla drar några snygga moves. Pennys mobil är full av party och "fan vad jag är sugen på fest" sägs i kör. Sen slår klockan plocka-bort-dags, men discokänslan finns ändå kvar.
Resterande timmar av dagen är vi på partyhumör och i full färd att planera nästa personalfest. Vi proppar även munnen fulla med bilar och jag konstaterar att de måste ätas i tretal, en vit-en grön-en rosa. Jag gillar mina kollegor. Som jag brukar säga till vissa när vissa undrar vad jag pysslar med; Livet är en fest!
"Jag ser att det är någon som har slickat på alla bilar. Vi måste nog ta den här påsen."
Slutar aldrig förvåna. Eller underhålla.
Hårresande alltså.
- Men Milon, vad mycket hår du har på armarna.
- Tycker du? Jaa, kanske...
- Ja, varför står det rakt ut?
- Jag har kanske inte kammat det.
- Men varför har du hår på armarna?
- Det har alla, du med. Det är bra att ha, för då fryser man inte.
- Men alltså Milon, jag tycker nog att du ska klippa bort det där.
What to say?
På promenad genom stan.
Carmolis.
Mycket te med Carmolis idag. Några klunkar Esberitox. Och så lite hushållsarbete och träningsplanering. Ingen dag som går till världshistorien. Jag vill nog lägga mig och vila lite nu. Kanske läsa lite fransk litteratur, för det går. Kanske drömma om London, för det är fint.
Kung Fu Panda wisdom.
Tomorrow is a mystery.
Today is a gift, that's why they call it present.
Le chirurgien jaune.
Summa sumarum; Toppen!
Ice Age.
Idag har jag fonetik.
Läsarbrev.
Hans Zimmer? Danny Elfman? John Powell?
Vad som behövs.
Men hjälp då.
Nu gick luften ur mig. Två timmar kvar till domedagen. Känns det som. Jag är inte peppad nu, enbart rädd. Jag vet inte ens hur man säger det på franska. Och i natt hade jag en så äckligt verklig dröm så jag var tvungen att kolla på listan över ringda samtal i morse. Usch vad äckligt verkligt det var. Usch.
Åter till den tillfälliga rädslan. Mon dieu. Räcker det att jag kan sjunga första versen av La Marseillaise, gillar baguetter och har en fin bild över Frankrikes huvudstad? Je ne sais pas.
Oh defouf.
Inspiration, tack. Nya idéer, tack.
Den härliga bilden från folkbladet.nu.
The kombo.
Åh, Gott & Blandat.
MIA II.
Det var en båt som sa till en annan;
"Vad du var stilig. Vi borde borda varann,
gjorda för varann och köla lite grann.
Som bara båtar kan."
Badabambambambam.
Badabambambambam.
Lajbans lördag och Sköna söndag.
Söndagen har varit skön. Jag bjöd på pannkakor och blev själv bjuden på en visning av Sunes Sommar. Vi citerade hela filmen innan Rudolf hann få en syl i vädret och skrattade högt och massor. Ja, innan vi somnade på soffan alltså. Så mitt förslag om en promenad i solskenet blev totalt nedröstat. Kanske helt okej ändå, för söndagen har varit skön. Med tre timmar gymnastik som avslutning.
Varje dag upprepar jag för mig själv att livet är fantastiskt, för då blir det så. Och när det andra tränger på, då stänger vi dörren och säger sscchh!